Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef endast ännu h vitare, pannan fårades djupare,
och läpparna tycktes bli tunnare och tunnare, men
det var också alltsammans. Sitt arbete skötte hon
lika oförtrutet, som vanligt, vindsrummet städades
och dammades med samma omsorg som förr, och icke
ett ord om Lisen kom öfver hennes läppar.
»Hon kommer tillbaka,» var det enda hon sade, då
antingen Bomanskan eller madam Holm slog ned
öfver henne på gården som en bomb för att få veta,
»om hon hade hört någonting från. . . hm!»
»Kors, har hon ledsnat. . . redan!»
När Bomanskan sade detta, lät det ungefär som:
»hvad ungdomen är litet ihärdig i våra dagar!. . .
Tacka vet jag min ungdom!»
Nummer 7 fick emellertid rätt: Lisen kom tillbaka.
Det var en gråkall, disig novembermorgon, då en
svag, darrande liten hand famlade på dörren till
vindskupan.
Det klack till i den gamlas hjärta.
»Nu kommer hon bestämdt!»
Och det var verkligen Lisen.
Hon satt hopkrupen på det öfversta trappsteget
med armbågarna stödda mot knäna och det
dödsble-ka ansiktet doldt i händerna. Håret var ännu
fuktigt af nattdimman, och den tunna, skotska schalen
var genomvåt. Och medan hon satt där i den svaga
gryningen, vaggade hon långsamt fram och tillbaka
och sjöng:
Jag älskar kungeus kammarsven,
det är då sant och visst!
Jag älskar kungens vackre sven,
och har mitt hjärta migt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
