Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näfvera och tänkte; ta mej sju tusan skock djefler, om det
hle ufred och vare uvänner komme in i lan ne, då skull’
jag slåss in i blekeste dö’n för en tåcken Kong. Då
skull’ jag ta yxa mi’ på armen och gå fram te
Ma-jestäte och löfte på hatten och be så här: ”nådi’ herr
Kon g” — skull’ jag säje — ”får jag gå med yxa framför
Majestäte mot fiendera?” Och om han låt mej få’t,
dä skull’ jag, ta mej satingen, klyfve skalln på hvar
enda käft, som ville åt’en. Så tänkt’ jag.
Anders (reser sig upp och
utropar från bordet i
fonden)
Ja, vi går man ur huse, om ovännen noser att
kike in i lannet. Hurra för Kongen och Sverges rike!
Bondfolket.
Hurra! hurra! hurra!
[De klinga och dricka)
Stina.
En ting, som jag undra’ mycke på, det var, att
Kongen inte var grannere klädd. Jag hade tänkt, att
han skull’ komme i gull- och selfvertyg, med stjerner
på, och e gullkrone på hufve och en seifverkäpp eller
spire, som det kalles, i hanna. Nej, då var den
herrn, som satt fram på kuskbocken, mycke rarere.
Han hade liksom en opp- och nedvänd båt på hufve
och selfverränner på kragen och utefter bena, och
var så fin, så fin, att jag inte kund’ ta ögena ifrån’en.
Herre jesta, den som hade en tåcken fästman ändå!
Per.
Du har då aldri varet anne än trinn i skallen,
Stina. Det skull’ vare ett tåcke der hönshufve, som
den gången kund’ ha ögen för någe anne, än Kongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
