Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
suckar, och äfven icke förakta att begripa deras
glädjetårar. Det är, med få ord, trogna berättelser,
taflor ur lifvet, som vi behöfva: exempel, insamlingar,
rön. Vi må öfver rönen göra hvilka betraktelser som
helst: vi må fördöma dem, eller vi må anse dem
farliga. Men äro rönen dock verkliga, så utgöra de,
oaktadt hvilken egenhet som helst, just de nödiga
för-grunderna, de oundgängliga vilkoren för en rätt
kännedom om ämnet. Ty man har först då någonting
att afhandla, man kan först då säga hvad som
verkligen blir att ogilla; och hvad, åter, bör gillas. Efter
sådana grundvalar, lagda på inre erfarenheter om
menniskan, må filosofien komma, för att fullständigt
och åt alla sina håll bilda systemet, utveckla, lära
och råda. Man torde invända, att filosoferne och
lagstiftarne följt denna ordning i alla tider; men det
är historiskt osant. Någre högst få (och de till
största delen i äldsta tider) hafva ur lifvet sjelf,
såsom källa, hemtat kännedomen om menniskan, och
derefter skrifvit. Men filosofer till tusental hafva
sedan, under kammarstudium och blott genom läsning af
hvad andre upptecknat, kommit till slutsattser och bildat
systemer, ganska minnesvärda för att begripa filosofernes
egna biografi och eremitiska tankegångar, men
verkliga plågoris och ett andeligt förderf för
menskligheten, när de lyckats göra sig gällande till verkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
