Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mumlade den lille klotrunde medikusen från
Ronneby, vilkens peruk och näsa på långt håll genom sitt
röda sken varskodde om hans annalkande. Själv
trodde han icke på under, och han snusade fermt
bort intrycket av sina ord.
Men Hedvig hakade sig fast vid det ordet ”ett
under”. Varför skulle ej Gud låta ett dylikt ske?
Varför skulle han neka sina skapade varelser
förnöjelsen att prisa honom för att han varkunnat sig
över dem? Det måste ju vara en mening med
lidandet, men här vore det meningslöst att störta henne,
den grubblande och doutösa i nya, självhärjande
tvivel, i nytt, hädiskt trots, som avlägsnade henne från
himmelen.
Den första snön föll mjukt jämnande och
slätande över stadens knaggliga och gropiga färdeleder.
De sorgklädda människorna i svart från huvud till
fot med anledning av drottningens frånfälle, stucko
av mot det bländande vita så hårt och barbariskt, att
man måste längta efter färgnyanser, efter en
bjärt-röd husvägg, ett klargrönt plank eller efter en solig
vinterluft.
Men de, som hade röda hus, målade dem grå och
sammalunda gjorde de som till äventyrs hade gröna
plank, ty man hade plötsligt fått för sig, att
förlusten av drottningen var fast oersättlig.
Vad solen tänkte om den stackars, i livstiden
alltid undanträngda furstinnan, vet ingen, men nog
höll den sig borta under dessa vinterdagar och lät
decembers isvita himmel -släppa ned milliarder
stjärnskott i form av mjuka, nästan levande flingor.
5—Det brinnande hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
