Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
störda i berusningen men lydde. Trots trappan upp till
övre våningen var försedd med ledstång, måste Johan
hålla Greta om livet hela vägen upp. Dessutom var han
nog simpel att försena dem genom att stjäla kyss på kyss
av henne.
»Du får inte», sade Greta. Men det var mycket lamt
framsagt.
»Vad ni ser ut!» utropade Patron Boström, när de
unga trädde in.
»Vi har varit ända uppe vid Vargtorp», förklarade
Greta, som var den smidigaste diplomaten och kände,
att det låg något i luften. Hon skyndade fram till
Sigrid och sökte nödhamn, eftersom fadern såg allvarlig ut.
»Tant kan icke tro vad där är vackert», sade hon och
slog armarna om halsen på Sigrid och tryckte sin heta
kind mot hennes.
»Jo, det tror jag visst», svarade Sigrid och log.
Johan hade stannat mitt på golvet, beredd att möta
faran. Det blev tyst en stund.
»Ni är visst mycket kära i varann, ni två?» började
Gustaf Boström. Hans allvarliga min blev blidare.
Greta dolde huvudet i Sigrids famn. Icke kunde man
svara på sådant. Johan såg intensivt på farbror Gustaf
men var lika stum som Greta. Sigrid märkte något av
trots hos honom.
»Vi äro så glada både farbror och jag, att ni håller
av varandra», mildrade hon. Greta såg tacksamt upp på
Sigrid.
»Tant Sigrid har som alltid funnit det rätta uttrycket»,
insköt patron Boström. »Vi är mycket glada båda två,
att ni håller av varandra, och har därför i samråd
beslutat att fråga er, om ni håller av varandra så mycket
att ni vill förlova er?»
Greta tittade bort till Johan.
»Ja, nog vill jag förfärligt gärna, om Greta vill», sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
