Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
204 DEN SANNA KRISTNA RELIGIONEN.
förnimmelse, likasom om kroppen tänkte och handlade af sig
sjelf, men att detta är en bedräglighet, vet hvarje förståndig
menniska. Då nu menniskans ande tänker af förståndet och
handlar af viljan, och icke kroppen af sig Sjelf, utan af
anden, sa följer att med menniskans ande förstås hennes
förstånd och kärleksböjelse samt allt, hvad från dem utgår och
verkar. Att menniskans ande betecknar sådant, som hör till
sinnet, är tydligt af många ställen i Ordet, hvilka blott
behöfva anföras, för att hvar och en må kunna inse, att med
menniskans ande icke menas något annan. Af de många
anföras blott följande: »Bezaleel är uppfyld med vishets-,
förstånds- och kunskapsande», 2 Mos. 31: 3; Nebukadnezar sade
om Daniel: »En förträfflig ande af kunskap, förstånd och vishet
var i honom», Dan 5: 12; »Jehoschua var uppfyld med vishets
ande», 5 Mos. 34: 9; »Gören eder ett nytt hjerta och en ny
ande», Ezech. 18: 31; »Salige de fattige i anden, ty deras är
himlarnes rike», Matt. 5: 3; »Jag bor i en förkrossad och
ödmjuk ande, till att lifva de ödmjukas ande», Bs. 57: 15; »Guds
offer äro en bedröfvad ande», Ps. 51: 19; »Jag skall gifva
lofvets mantel i stället för en bedröfvad ande», Es. 61: 3 m. fl.
Att ande äfven betecknar sådant, som hör till ett förvändt
och elakt sinne, visar sig af följande ställen: »Ve de dåraktige
profeter, som gå efter deras egen ande», Ezech. 13: 3; »Aflen
strå, föden halm, med hänsyn till eder ande skall eld förtära
eder», Es. 33: 11; »En man, som vacklar i anden och pladdrar
lögn», Micha 2: 11; »En slägt, hvars ande icke var ståndaktig
med Gud», Ps. 78: 8; »Horeriers ande», Hosch. 5: 4; 4: 12;
»På det att hvarje hjerta skall smälta, och hvarje ande
sammandragas», Ezech. 21: 7; »Det, som stiger upp öfver eder ande
skall aldrig ske», Ezech. 20: 32; »Blott i lians ande icke finnes
svek», Ps. 32: 2; »Faraos ande blef orolig», l Mos. 41: 8;
likaså »Nebukadnezars», Dän. 2: 3. Af dessa och mångfaldiga
ändra ställen synes tydligen, att ande betecknar menniskans
sinne och allt sådant, som hör till sinnet.
157. Alldenstund med menniskans Ande menas
hennes sinne, så förstås med »att vara i anden» – hvilket ofta
säges i Ordet – det tillstånd i sinnet, då det är skildt från
kroppen, och emedan profeterna i detta tillstånd sågo sådant,
eom sker i den andliga verlden, så kallas det derför en
»Guds syn». Deras tillstånd var då sådant som andarnes och
änglarnes i den andliga verlden. I detta tillstånd kan en
menniskas ande, likasom hennes sinne med afseende på dess
syn förflyttas från ett ställe till ett annat, medan kroppen
förblifver på, sitt ställe. Detta är det tillstånd, hvaruti jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
