Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva menniskan, och emedan den är andlig i sitt ursprung,
så är det klart, hvaraf det kommer, att fadrens sinne, håg,
lynne, böjelse och kärlekslust meddelas åt barn och
efterkommande, samt återkommer och blifver synbar från slägte
till slägte. Häraf kommer det, att familjer, ja, äfven
folkelag kännas af deras stamfader. Det är en gemensam bild,
som uppenbarar sig i hvarje enskildt ansigte hos afkomman,
och denna bild förändras endast förmedelst kyrkans andliga
ting. Att en gemensam bild af Jakob och Juda ännu finnes
qvar hos deras efterkommande, och att de kännas derpå ifrån
andra, är af den orsak, att de hitintills fast vidhållit sitt
religionssätt; ty i hvars och ens säd, af hvilken han aflas, är
en ymp eller afläggare af fadrens själ i sin fullhet inom
något omhölje af naturens grundformer. Förmedelst dessa
former bildas själsafläggarens kropp i moderlifvet, och detta
bildande kan ske antingen till likhet med fadren eller till
likhet med modren, då likväl fadrens bild förblifver inom
densamma och alltid sträfvar att arbeta sig fram; om derför
denna bild icke kan arbeta sig fram i den första afkomman,
så sker det dock i de följande. Att fadrens bild i sin
fullhet är uti säden, kommer, såsom sagdt är, deraf, att själen
är andlig i sitt ursprung, och att det andliga har ingenting
gemensamt med rum, och derför är sig sjelf likt i ett litet
omfång så väl som i ett stort. Hvad nu Herren angår, så
afklädde Han Sig, då Han var i verlden, medelst
Återlösningsverket allt menskligt af modren, och iklädde Sig det
Menskliga af Fadren, som är Hans Guddomliga
Menniskoväsen; deraf kommer det, att i Honom är Menniskan Gud
och Gud Menniska.
104. VIII. Att framskridandet till Föreningen var Hans
Uttömningstillstånd, och att sjelfva Föreningen är Hans
Härliggörelsestlllstånd.
Att Herren hade två tillstånd, då Han var i verlden,
och att dessa kallas Uttömningens och Härliggörelsens
tillstånd, är kändt i kyrkan. Det förra tillståndet, som är
Uttömningens tillstånd, beskrifves på många ställen i Ordet,
i-synnerhet i Davids psalmer, och äfven hos Profeterna, och
särskildt hos Esaias i 53:e kapitlet, der det säges, »att Han
uttömde Sin själ allt intill döden», v. 12. Detta samma
tillstånd var Hans tillstånd af förödmjukelse inför Fadren, ty i
det bad Han till Fadren och sade, att Han gjorde Hans vilja
och tillskref Fadren allt, hvad Han verkade och talade. Att
Han bad till Fadren, ses af följande ställen: Matt. 14: 23.
Maxk. 1; 35. 6; 46, 14: 32-39. Luk. 5: 16, 6: 12. 22:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
