Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av, att hon strax ilar mot dörren eller att
spåkvinnan själv hjälper henne på med kappan.
Hon har hört sägas, att de besökande lägga
en sedel på tröskeln till sibyllans tusculum,
och famlar efter sin börs, men mamsell
Arf-vidson hindrar:
»Nej, min nådiga, en annan gång, när —»
hon‘lutar sig viskande fram — »han anlänt,
och jag ser framtiden tydligare.»
Så äro de ånyo ute i den lilla trädgårds^
täppan. Fröken Rudenskiöld går före och
öppnar grinden. Sofia Albertina kommer
långsamt efter, ännu helt förvirrad av den
sällsamma stämningen därinne i det lilla huset
och av den djupa blicken ur spåkvinnans
mörka och dock kattlikt skimrande ögon.
En mansperson kommer plötsligt och
oväntat fram ur något buskage. Tydligen har
han trott vägen vara fri. Hon rycker till
och spärrar upp ögonen. Skulle hon icke
känna igen denna underligt uppstyltade och
ansträngt eleganta gång, dessa smala skuldror,
den ovanligt vida kappan och — nu då han
är henne helt nära — också den obehagligt
stinkande andedräkten? På allt detta hade
dock prinsessan kunnat misstaga sig, men när
fröken Rudenskiöld i detsamma höjer lyktan
för att visa vägen, uppfångar Albertina en
skymt av ett par flammande ögon, sådana
som blott en äger i världen: hennes bror,
kungen. Han är maskerad liksom hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
