Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 2. Skräckväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att göra alt, som ej skadar andras rättigheter[1]. Högtidligt
utlofvades tankefrihet, press-, yttrande-, församlings- och
religionsfrihet[2], säkerhet till person och egendom och laga
rättegångsformer, och det förklarades uttryckligt att
ingen del af folket kunde utöfva suveräniteten. Med afseende
på författningens speciella delar märkes följande: rösträtten
skulle vara allmän och valsättet medelbart vid vissa
ämbetstillsättningar, men omedelbart vid folkrepresentanternas
utseende, och dessa skulle väljas blott på grund af folkmängd.
Representationen skulle bestå af en »lagstiftande kår», som
skulle väljas för ett år. Dess beslut voro antingen »lagar»
eller »dekret». De förra, till hvilka krigsförklaring äfven
räknades, behöfde bekräftas genom folkomröstning, de senare
icke. I händelse pluraliteten af primärförsamlingarna begärde
en författningsrevision, skulle ett »nationalkonvent»
sammankallas. Den verkställande makten skulle tillhöra ett kollegium
af 24 medlemmar, af den lagstiftande församlingen utsedda
inom förslag, som departementens elektorsförsamlingar
uppstält, och denna regering skulle till hälften förnyas för hvarje
år; den skulle utom sig utse ministrarne och kunde själf af
den lagstiftande församlingen kallas till juridiskt ansvar.
Med afseende på förhållandet till främmande makter intogs
den dantonska grundsatsen, att man ej skulle inblanda sig i
andra folks styrelse, och förklaringen från den 19 Nov. 1792
hade här reducerats till den menlösa satsen, att Frankrike
var naturlig bundsförvandt till alla fria folk. Den franska
chauvinismen tillgodosågs emellertid med stadgandet, att det
franska folket aldrig skulle sluta fred med en fiende, som
ockuperat en del af dess område. »Hafven ni slutit ett
förbund med segern?» frågade en medlem under diskussionen
härom. »Vi hafva slutit ett sådant med döden», svarade
Bazire, och förslaget antogs.
Emellertid fans det en del naiva anarkister, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
