Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken. Det republikanska försöket (Konventet och Direktoriet) - 1. Girondens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och befans vara det anarkiska skräckväldet[1]. Bergpartiet
är sålunda från denna tid ensamt det jakobinska
riksdagspartiet. Girondisterna gjorde ej något försök att bilda en
motklubb[2], och feuillanterklubben hade sopats bort af samma
storm, som störtat konungadömet. Gironden räknade äfven
efter åtskilliga affall vid pass 170 medlemmar, af hvilka 70
tillhörde södra Frankrike. Bland partiet återfinna vi alla
våra bekanta från den lagstiftande församlingen; bland dem,
som det mottagit från den konstituerande, märkas: Pétion,
Buzot, Lanjuinais, La Révellière-Lépeaux och Rabaud de St.
Etienne, och bland dess parlamentariska nykomlingar:
Barbaroux, Manuel, af hvilka den sistnämde, i grunden blott en svag
karaktär, fick afsmak för blodsmännen på stadshuset, så snart
hans inträde i församlingen undandragit honom deras
inflytande, samt den passionerade och äfventyrlige Louvet, ryktbar
genom en obscen roman i tidens smak: chevalier de Faublas’
kärleksäfventyr.
Icke ens öfver det skede i girondisternas historia, med
hvilket vi nu hafva att sysselsätta oss — det mest tilltalande
i deras korta, men glänsande politiska bana — har historiens
dom blifvit mild. Ej nog med att de själfva i sitt oförstånd
lösgjort de brutala krafter, för hvilka de slutligen dukade
under, då de ville stäfja dem; i stället för att göra sig till
herrar öfver förhållandena, förbrukade de sina krafter på
personliga anfall. För det förra skulle behöfts, att de
uppträdt såsom målsmän för hvad folkets flertal framföralt
begärde, för det, som, om det gifvits af republiken, bättre än
något annat skulle förmått stärka denna i det allmänna
föreställningssättet ännu föga befästade styrelseform — nämligen
ordning i förvaltningen och därmed säkerhet i handel och
vandel samt en praktisk och verkligt frisinnad lösning af den
religiösa frågan. Af synnerlig vigt hade äfven varit att
undanskaffa det förnämsta orosämnet: krigsfrågan, men det
första vilkoret härför var, att man afstod från revolutionär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
