- Project Runeberg -  Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799) /
276

(1887) [MARC] Author: Simon J. Boëthius - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Det konstitutionelt-monarkiska försöket (den konstituerande och lagstiftande församlingen) - 3. Försök till författningsrevision

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främmande makter och utnämnandet af diplomatiska
sändebud skulle tillhöra konungen, samt att han ensam skulle hafva
att afsluta fördrag och freder, dock under förbehåll af
riksdagens ratifikation. Genom en i beslutet och sedermera i
författningen intagen förklaring, att franska nationen afstod
från alla eröfringskrig samt aldrig skulle använda sin makt
mot något folks frihet, gafs dock åt den blifvande verldsfreden
en garanti — på papperet.

Hela saken fick för öfrigt för tillfället ej någon praktisk
betydelse, ty tvisten mellan England och Spanien bilades
i godo.

Den seger Mirabeau vid detta tillfälle vann, stärkte
hofvets förtroende, och den 3 Juli fick han på St. Clouds
lustslott en hemlig audiens hos konungaparet. Marie-Antoinettes
rika och kraftfulla personlighet ingaf honom lifliga sympatier;
han hade redan före mötet förklarat, att »konungen i sin
omgifning blott hade en man — sin gemål», och i det längsta
sökte han intala sig, att hon skulle kunna vinnas för en ärlig
samverkan mellan monarkien och revolutionen. Nu vaknade
åtminstone stundtals hans gamla själftillit till nytt lif[1], men
på samma gång äfven hans lättsinne. Utan att akta på La
Marcks varningar begagnade han de tillgångar, han erhållit,
till att utveckla en lyx, som ej kunde undgå att väcka
misstankar. Hans öfverdådiga lefnadssätt hindrade honom dock
ej från att med rastlös ifver egna sig åt sitt verk. Sin gamla
popularitet bland massorna återvann han snart; genom en
mängd skriftliga uppsatser sökte han leda hofvet i enlighet
med sina åsigter, och han sökte äfven åter anknyta
förbindelser med Lafayette. Detta lyckades dock ej häller nu, och
hans papper vittna om, huru han slets mellan nödvändigheten
att anlita den mäktige generalens bistånd och motviljan mot
hans person[2].


[1] På St. Cloud yttrade han till drottningen: »Madame, monarkien är
räddad».
[2] Härvid skattade han äfven åt den falskhet, som var ett drag i hans
karaktär. I ett smickrande bref af den 1 Juni uppmanade han Lafayette
att blifva nationens Richelieu; han (Mirabeau) ville då blifva hans pater
Josef. S. d. varnade han hofvet för att lita på Lafayette, hvars styrka blott
berodde på Paris, och uppmanade det i stället att söka ett stöd i Bouillé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:40:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/denfrrev/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free