Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Revolutionens orsaker och förebud - 3. Reformförsök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertig d’Aiguillon[1], hvars svaghet bättre än Choiseuls kraft
öfverensstämde med Österrikes intressen. Men Marie-Antoinette
såg i Choiseul blott den man, som hon hade att tacka för
Frankrikes krona, och knappt hade Ludvig XVI uppstigit på
tronen, förr än hon mot sin moders råd uppbjöd alla sina
krafter för att störta Aiguillon samt bringa makten i
Choiseuls händer. I det förra lyckades hon visserligen (d. 2 Juni
1774) och hon genomdref t. o. m. Aiguillons förvisning från
hofvet, men ej i det senare. Ludvig XVI hade af sin far
insupit ett oöfvervinneligt misstroende mot Choiseul, madame
Pompadours vän och upphofsmannen till jesuiternas
fördrifvande, och det enda som drottningen kunde utverka var
upphäfvandet af den förvisningsorder, för hvilken han dittills
varit föremål[2].
Aiguillons efterträdare såsom utrikesminister blef den
franske ambassadören i Stockholm, grefve de Vergennes, och
redan före hans fall hade Ludvig på sin faster Adelaïdes råd
till värdigheten af premiärminister upphöjt den åldrige markis
de Maurepas, för hvilken den onåd, som han för 25 år sedan
ådragit sig genom ett epigram mot madame Pompadour, nu
blef en kraftig rekommendation.
Framtiden skulle visa, att ett sämre val ej gerna varit
möjligt. Maurepas var en intrigant hofman, lika tom på
statsmannaförmåga som full af egoism, och det oinskränkta
inflytande han ända till sin död lyckades bibehålla öfver Ludvig
XVI blef en af de förnämsta orsakerna till dennes olyckor.
Till en början såg det emellertid ut, som om den bresch
Aiguillons störtande åstadkommit i Ludvig XV:s gamla
ministär, tack vare Maurepas, skulle komma att öppna en väg till
Frankrikes räddning. Efter Aiguillons fall kunde nämligen
ej häller de mest hatade af hans ämbetsbröder, kansleren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
