- Project Runeberg -  Mästerlotsen. Roman /
68

(1926) [MARC] Author: Ernst Didring
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

göring ute i skären, sitta ensam på Högarna, han som
Albert, det skulle då aldrig ske! Hon hade visserligen
Elvira kvar, men pojken var ändå kärast. Underligt,
att hon inte alls brydde sig om Elvira! Åh, hon hade
det bra! En och annan gång hade de fått några små
rörande brev från henne, om hur snälla farbror Erik
och faster Klara voro och om hur mycket godsaker,
som funnos i boden. Albert kunde nätt och jämnt läsa
hennes roliga kråkfötter, men Annas modershjärta
hjälpte skrifttolkningen.

En kväll, när en av de återvändande lotsarna
medfört en skrivelse från Elvira, en skrivelse, vari
bokstäverna sågo alldeles sjösjuka ut, som Georg vanvördigt
yttrade, gick Anna till första angreppet mot Albert,
när han kom från vakten och frågade vad hon satt och
läste.

»Åh, det är bara litet klotter från Elvira», sade Anna
med väl spelad likgiltighet. Hon sköt ett papper åt
honom, där han satt sig och börjat äta.

Albert ansträngde sig att tolka. Det var inte därför
han blev fuktig i ögonvrårna. Han harklade sig.

»Stackars liten», mumlade han och suckade.

»Jag kan ju fara tillbaka till Tallholmen, om du vill»,
sade Anna.

Albert såg prövande på henn. Fara tillbaka?
Något sådant hade aldrig varit hans mening. Elvira hade
det riktigt bra hos farbror och faster. Inte kunde han
hjälpa, att han suckat efter flickan.

»Inte för min del», svarade Albert.

»Jag trodde du tyckte, det var synd om flickan. Det
är inte sagt, att det alltid är så roligt att vara hos
främmande människor. Och Eriks är knappt annat.
Åtminstone är de inte som far och mor.»

Mer talades inte den gången om saken, men Anna
såg hur de små giftorden »främmande människor»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/demasterlo/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free