Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1835.] COQUIMBO. 303
de stapplat fram till malmhopen, tömde de sin ”carpacho”, och ef-
ter att i två eller tre sekunder hafva hemtat andan, torkade de
svetten ur ansigtet och nedstego derefter synbarligen vederqvickta
med snabba steg på nytt i grufvan. Detta tyckes mig vara ett
talande exempel på den mängd arbete, som vanan, ty det kan icke
vara något annat, sätter menniskan i stånd att uthärda.
Då vi om aftonen talade med förvaltaren af dessa grufvor om
den mängd främlingar, som nu äro spridda öfver hela landet, så
berättade han mig, att ehuru han ännu var en helt ung man, på- ^
minde han sig, när han var skolgosse i Coquimbo, att en lofdag
gafs för att se kaptenen på ett engelskt skepp, hvilken fördes till
staden för att tala med borgmästaren. Han tror att ingenting
skulle kunna hafva förmått någon gosse i skolan, honom sjelf in-
begripen, att komma nära engelsmannen. Så djupt hade de blif-
vit genomträngda med föreställningen om kätteri, besmittelse och
ondt, som skulle uppkomma af beröringen med en sådan person.
Ån i dag berätta de buckanierernas grymma dåd och särdeles om
en man, som borttog den heliga jungfruns bild och året derpå
kom igen för att hemta den helige Josefs, emedan han påstod det
vara synd, att hustrun skulle lefva skild från sin man. Jag hörde äf-
ven omtalas en gammal fru, som vid en middagsmåltid i Coquim-
bo anmärkte huru märkvärdigt sällsamt det var, att hon skulle upp-
lefva att äta i samma rum som en engelsman; ty hon kom ihåg,
att hon som flicka vid ropet ”los Ingleses” två gånger sett hvar-
enda själ fly till bergen, medförande allting af värde som de kunde.
Den 14:e anlände vi till Coquimbo, hvarest vi stannade nå-
gra dagar. Staden är endast anmärkningsvärd för sin stora stillhet.
Man säger att den innehåller mellan 6,000 och 8,000 invånare.
På morgonen den 17:e regnade det litet i omkring fem timmars
tid, för första gången detta år. Jordbrukarne, som så spanmål vid
hafskusten, der luften är mera fuktig, skyndade efter denna skur att
bruka jorden; efter den nästa så de, och om en tredje skur faller, få
de en god skörd till våren. Det var intressant att gifva akt på
verkan af denna obetydliga fuktighet. Tolf timmar efteråt syntes
marken lika torr som någonsin, och dock voro alla kullarne eftei
tio dagars förlopp svagt färgade med gröna fläckar, i det gräset
sparsamt var utspridt i hårfina trådar fullt en tum langa. Innan
denna skur kom, var marken öfverallt så bar som en landsvag.
Om qvällen spisade kapten Fitz Roy och jag hos mr. Edwards,
en engelsman, hvilken är väl känd för sin gästfrihet mot alla, som
hafva besökt Coquimbo, då vid samma tid en jordbäfmng mtraftade.
Jag hörde det förebådande dånet, men till följe af fruntimmernas
skrik, tjenarnes springande och att några af herrarne rusade till dor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
