Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han tycktes likväl eftersinna något
patri-arkaliskt sätt att befria sig ur denna
dilemma, då mr Pancks åter helt plötsligt
knäppte till lians hatt, som for af, likt en
pil från hans hufvud. Vid det föregående
liknande tillfället hade en af de
kring-stående upptagit den och lernnat den till
dess egare, men nu måste patriarken sjelf
taga upp den.
Med blixtens hastighet svängde mr
Pancks, som en stund haft högra
handen i sin ficka, en sax öfver patriarkens
hufvud, och bortklippte de vördnadsvärda
lockarne, som svallade öfver hans skuldror.
I ett anfall af vrede ryckte han derefter
hatten ur den förvånade patriarkens hand,
tryckte den tillsammans samt afklippte
dess breda brätten och satte den sedan
på mr Casbys hufvud.
Mr Pancks ryggade förskräckt tillbaka
då han varseblef resultatet af sin förtviflade
handling. En skallig, glasögd, tjoekhufvad
personage stod stirrande på honom, ej
det minsta vördnadsvärd, som tycktes
hafva uppstigit ur jorden för att fråga
honom hvad som blifvit af Casby.
Sedan han en stund stirrat tillbaka på detta
spöke, kastade han saxen och flydde till
något gömställe, der han kunde ligga
skyddad för följderna af sitt brott. Mr
Casby ansåg det klokast att skynda sig
bort, så fort som möjligt, ehuru han ej
förföljdes af annat än högljudda
skratt-salfvor från Bleeding Heart Yard.
TRETTIONDETREDJE KAPITLET.
Följder.
Förändringarne i ett sjukrum äro
långsamma och vacklande; men förändringarne
i den feberaktiga verlden äro hastiga och
oåterkalleliga.
Det blef liten Dorrits lott att erfara
begge dessa slags förändringar.
Marshal-sea’s murar omslöto henne dagligen en
stund, under det hon tänkte för Clennam,
arbetade för honom, vakade öfver honom
och lemnade honom blott för att kunna
vidare egna honom sina omsorger och
sin kärlek. Lifvet utom fängelseporten
hade äfven anspråk på henne, och hon
var outtröttlig i att uppfylla dem. Här
var Fanny, stolt, nyckfull, besynnerlig;
som ej ville bli tröstad, som ansåg sig
djupt förorättad, och som ej ville att
någon skulle tro henne vara det. Här
var hennes bror, en svag, stolt, halfrusig,
ungdomlig gammal man, darrande från
hufvud till fot, och talande så otydligt
som om något af det guld, hvaröfver han
yfdes, kommit i hans mun och ej kunde
tagas ut derifrån; oförmögen att sjelf
bestämma sig för, eller utföra något, och
gynnande sin syster, som han sjelfviskt
älskade, ty han tillät henne att leda sig.
Här var mrs Merdle i sorgdrägt af flor —
den första mössan hade troligtvis, i ett
anfall af förtviflan blifvit söndersliten, men
hade efterföljts af en elegant dylik, ifrån
Paris — och krigande med Fanny dagen
igenom. Här var den stackars mr Sparkler,
som ej visste huru han skulle kunna
försona dem, men som i all ödmjukhet
uttalade den tanken, att det bästa de
kunde göra, vore att tillstå det de båda
voro utomordentliga skönheter och att
de båda voro förnuftiga. Mrs General
var äfven här, hemkommen från utlandet,
och hvarje postdag skref hon till dem
för att begära ett nytt vittnesbörd om
hennes skicklighet att emottaga någon
anställning. Om denna märkvärdiga fru
må man till slut anmärka, att det
säkerligen aldrig fanns någon fru, med hvars
öfverlägsna egenskaper så många personer
varit nöjda (enligt hvad hennes betyg
angåfvo) — eller som var så olycklig att
hafva en sådan massa ifriga och utmärkta
beundrare, som aldrig sjelfva behöfde
hennes tjenster.
Yid första ryktet om den namnkunnige
Merdles död hade många ansedda per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
