- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
212

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Dock, sade mr Pancks, nog härom.
Altro, gamle gosse, du här sett siffrorna
och du vet hur bra de gå ihop. Mr
Baptist, som ej hade minsta »ning om en
dylik arithmetisk förmåga, nickade och
visade sina glänsande, hvita tänder.

Mr Flintwinch, som hela tiden
betraktat honom, sade nu:

— Åh! Det är du, ser jag! Jag tyckte
mig igenkänna ditt ansigte, men jag var
ej säker förr än jag såg dina tänder.

— Ah! ja, säkerligen. Det var denna
beställsamma flykting, sade Jeremiah till
mr Clennam, som kom och bultade på
dörren, den aftonen då Arthur och
Chatter-box voro här, och öfverhopade mig med
frågor angående mr Blandois.

— Dst är sannt, inföll mr Baptist
muntert, och se, padrone! Jag har funnit honom.

— Jag skulle ej haft något emot om
du brutit nacken af dig, genmälte mr
Flintwinch.

— Och nu, sade mr Pancks, hvars
ögon ofta förstulet betraktat fönsterposten
och strumpan som stoppades der, har jag
blott ett ord att tillägga innan jag går.
Om mr Clennam vore här — men
olyckligtvis, ehuru han vunnit så pass att
denne fine herre måst återvända hit emot sin
vilja, är han sjuk och i fängelse — sjuk
och i fängelse, stackars herre — om han
vore här, sade mr Pancks, trädande fram
till fönstret och lade sin högra hand på
strumpan, så skulle han säga: Affery,
berätta dina drömmar!

Mr Pancks höll varnande upp liiigra
pekfingret och skyndade derpå ut,
dragande mr Baptist med sig. Man hörde
dörren stängas efter dem, hörde deras steg
genljuda på den stenlagda gården, och
ännu yttrades ej ett ord. Mrs Clennam
och Jeremiah hade vexlat en blick: och
derefter betraktat och åter betraktat Affery,
som mycket ifrigt stoppade sin strumpa.

— Kom! sade mr Flintwinch och
närmade sig fönstret, gnidande sina händer,
liksom han beredde den till något.. Hvad
som än måste sägas oss emellan, vore
bättre att säga genast, utan vidare
tidspillan. — Så, Affery, min gumma,
skynda dig ut!

Det var ett ögonblicks verk för Affery,
att kasta bort strumpan, springa upp på
fönsterbrädet och, omfattande
fönsterkarmen med ena handen, slog hon i luften
med den andra, liksom för att afhålla alla
från att nalkas fönstret.

—- Nej, jag vill inte, Jeremiah — nej,
jag vill inte — jag vill inte! Jag vill
inte gå, jag vill stanna här. Jag vill höra
allt hvad jag ej vet och berätta allt hvad
jag vet. Jag vill stanna här, om jag
också dör för det Jag vill, jag vill, jag
vill, jag vill!

Mr Flintwinch, allt mera vredgad,
fuktade ena handens fingrar med sina
läppar, beskref sedan en cirkel uti den andra
handen och närmade sig småningom, med
ett hotfullt grin, sin hustru;
frammumlande några anmärkningar, under det han
skred framåt, hvaraf man blott hörde
orden : En sådan dosis!

— Kom ej närmare, Jeremiah! ropade
Affery, alltjemt slående med den ena
handen i luften. Kom ej närmare, Jeremiah,
eller jag kallar hit hela grannskapet! Jag
skall kasta mig ut genom fönstret! Jag
skall ropa eld och mord! Jag skall väcka
upp de döda! Stanna der du är eller jag
skriker så att de döda väckas upp!

Mrs Clennams beslutsamma röst, som
upprepat ordet “Stanna!“ hade redan
hejdat Jeremiah.

— Det är snart slut Flintwinch. Låt
henne vara i fred. Affery, vänder du
dig emot mig nu, efter så många år?

— Jag gör det, såvida det är att vända
sig emot er, att höra hvad jag ej vet och
berätta det jag vet, Jag har beslutat att göra
det, jag kan ej gå tillbaka. Jag vill göra det,
ja, ja, jag vill, jag vill! Om det är att vända
sig emot er, ja, då vänder jag mig emot er
begge, listiga menniskor. Jag sade
Arthur, då han först kom hem, att han skulle
sätta sig emot er. Allt möjligt har händt
här sedan och jag vill inte förblindas och
bortskrämmas af er, inte heller blifva
delaktig i jag vet ej hvad. Nej, nej, jag
vill inte, jag vill inte! Jag vill stå på
Arthurs sida, då han är öfvergifven och
sjuk och i fängelse och inte kan vara
här sjelf. Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free