- Project Runeberg -  Liten Dorrit /
176

(1856-1857) Author: Charles Dickens Translator: Rosalie Olivecrona
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Arthur jag vet det knappast sjelf kors
bevare mig!

Vid denna tid hade han framsatt stolar
åt dem. Då Flora nedsjönk i sin, skänkte
hon honom en af de gamla blickarne.

— Och att tänka på Doyce och
Clen-nam, och hvem Doyce kan vara, sade
Flora; utan tvifvel en förträfflig man och
kanske ä’ han gift, kanske har han en
dotter, nej säg har han verkligen det?
Då förstår man hela kompaniskapet och
inser allt, men säg mig ingenting derom
ty jag vet nog att jag har ingen
rättighet att göra den frågan; den gyllne
kedjan, som en gång var smidd har blifvit
afsliten och det ä’ ganska rätt.

Flora lade ömt sin hand på hans och
gaf honom åter en af de ungdomliga
blickarne.

— Bäste Arthur — vanans makt, mr
Clennam ä’ på alla sätt mer grannlaga
och mer passande för de nuvarande
omständigheterna — jag måste be er
ursäkta att jag tagit mig den friheten att
besvära er men jag trodde att jag så
mycket kunde förlita mig på fordna tider,
hvilka ha vissnat för att aldrig mer
uppblomstra, för att göra ett besök med mr
F—s tant i afsigt att gratulera er och
framföra mina lyckönskningar. Mycket
bättre än China det kan man ej neka
till, fast något högre upp.

— Jag är mycket glad att se er, sade
Clennam, och tackar er mycket, bästa
Flora, för er vänliga åtanka.

— Det ä’ åtminstone mer än jag kan
säga, återtog Flora, ty jag kunde bestämdt
ha varit död och begrafven öfver tjugu
gånger och utan tvifvel hvad som helst
innan ni riktigt kommit ihåg mig eller
någonting dylikt; icke destomindre önskar
jag göra ännu en anmärkning, vill jag
afgifva ännu en förklaring —

— Min bästa mrs Finching, bad
Arthur helt förskräckt.

— Ack! Inte det obehagliga namnet,
säg Flora!

— Flora, är det väl värdt att ånyo
uppröra er för att ingå i förklaringar?
Jag försäkrar er, att de ej äro behöfliga.

Jag är tillfredsställd — jag är
fullkomligt tillfredsställd.

Ett afbrott förorsakades här genom
följande obevekliga och förskräckande
till-kännagifvande, som meddelades af mr
F—s tant:

— Det ä’ milstolpar på vägen till Dover!

Hon slungade detta vapen med en så

dödlig fiendtlighet mot menniskoslägtet,
att Clennam alls icke visste, huru han
skulle försvara sig sjelf; eller rättare sagdt
hans hjema hade redan förut blifvit
förbryllad genom hedern af ett besök af
denna vördnadsvärda dam, som dock
tydligen betraktade honom med den största
ovilja. Han kunde ej annat än blicka på
henne med förvirring, der hon satt och
andades bitterhet och förakt, samt
stirrade hela mil framför sig. Men Flora
emot-tog detta tillkännagifvande, som om det
varit af den mest passande och angenäma
natur; anmärkte högt och gillande, att
mr F—s tant egde mycken liflighet.
Uppmuntrad endera af denna artighet eller af
sin brinnande harm, tillade derpå den
märkvärdiga qvinnan: “låt honom trottsa
det om han kan!* Och med en sträng
rörelse af sin stenhårda ridikyl (ett
bi-hang af betydlig storlek, liknande ett
kastvapen) visade hon, att Clennam vore den
olycklige, mot hvilken hon slungat
utmaningen.

— Ännu en anmärkning önskar jag
göra, återtog Flora, ännu en förklaring
ville jag afgifva, mr F—s tant och jag
skulle ej ha fallit er besvärliga på
affärstimmen, ty som mr F. sjelf var
affärsman och ehuru vinhandeln ä’ stillsam är
den ändå affärer, man må nu kalla den
hvad som helst och affärsvanor ä’ alltid
desamma och derpå hade jag ett exempel
i mr F. som alltid hade sina tofflor på
mattan tio minuter före sex på
eftermiddagen och sina stöflor innanför
eldskärmen tio minuter före åtta hvar morgon
på minuten i alla väder det måtte vara
mörkt eller ljust — vi skulle derföre ej
ha besvärat er utan orsak och då det var
vänligt menadt hoppas jag det må bli
vänligt upptaget, Arthur, mr Clennam
mycket mer passande, eller kanske till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:34:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dcdorrit/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free