Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samvete. Samvetsgrannhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMVETE. SAMVETSGRANN HET.
563
Liknelser: Samvetet är ett ur, som alltid måste ställas efter det gudomliga
ordets sol. Därförutan blir det ett irrande, missvisande samvete. — Ett
ondt samvete är en ugn, som alltid ryker, ett oväder utan regn, det är
anklagare, domare och bödel i en person. — Näktergalen sjunger för dig:
Du är en tjuf; lärkan: du har stulit. (Hippel.)
Ordspråk: Ett godt samvete är ett dagligt gästabud. Det värsta helvete är
ett ondt samvete. — Samvete är mer än tusen vittnen.
Strötankar: Samvete är det inre medvetandet af rätt och orätt, godt och ondt.
Ett godt samvete skall aktas som ögonstenen. Det är den fasta
kopparmuren mot alla anfall. Däremot är ett ondt samvete en mask, som
förtär hjärtat och plågar med ständig fruktan. Gud är ensam herre öfver
samvetet, inga människor få upphäfva sig till domare öfver det; än
mindre tvinga det. Samvetsfriheten är sålede3 en af människans heligaste
rättigheter. Denna rättighet måste dock alltid begagnas så, att ingen
förargelse därigenom åstadkommes. — Man kan visserligen bomma igen
alla kyrkor, men aldrig kyrkorna i samvetet. — All vällustens njutning
är icke tillräcklig att förtaga smärtan af ett skuldbelastadt samvetes styng.
— Människans samvete håller icke profvet, om det icka är upplyst af
den helige Ande. — Det finnes äfven ett sofvande samvete, en falsk
hvila.
Samvetet — vår kompass. — Jag stod en gång vid
en större hafshamn och betraktade de många fartygen, som
seglade ut och in. Här såg man de små fiskarbåtarna och
de segelstarka köpmansfartygen, där de väldiga
amerika-ångarna och de jättelika krigsskeppen. Huru mycket än
deras banor afvika från och korsa hvarandra, hålla de dock
säker och bestämd kurs. Hvad är det, som leder dem den
rätta stråten på det ändlösa, villande hafvet? En oansenlig
järnnål, innesluten i ett lika oansenligt fodral, kompassen.
Denna nål drages oaflåtligen mot norr, hvaråt den också
orubbligt pekar. Kompassen är väl ägnad att för oss vara
en bild af det, som samvetet är för små och stora, för
enskilda människor samt liela folk och tidsåldrar. Likheten
är i sanning öfverraskande. Såsom kompassen genom
magnetnålens riktning obevekligt angifver skeppets afvikelse från
sin kurs, så utvisar samvetet det förhållande, i hvilket våra
handlingar stå till den linie eller den kurs, som lagen i vårt
inre, det dömande samvetet, bjuder oss att följa. Magnetnålens
ständiga dragning mot nordpolen är det enda orubbliga och
beständiga på det af böljorna vaggade skeppet, som kan
hafva stäfven än åt det ena, än åt det andra väderstrecket.
På samma sätt är samvetet, som ständigt drages mot den
eviga polen, en rak och bestämd linie bland de många krok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
