Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Människa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÄNNISKA.
4G9
tager hjärtat till fånga. (J. A. Bengel.) — Att förakta människan, det
är på det sedliga området eller i förhållandet mellan människa oeh
människa detsamma, som en annan synd är på det religiösa området eller i
förhållandet till Gud och går alltid hand i hand därmed: Det är en svnd,
som icke kau förlåtas, det är synd mot den helige Ande. (W. Budin.)
— Mose gjorde ett tabernakel med tre särskilda rum. Det första
kallades det allra heligaste, och där var Guds boning. Det andra rummet
var det heliga, och här stod den gyllene, sjuarmade ljusastakeii. Det
tredje rummet var förgården, som befann sig under bar himmel. Så är
ock människan inrättad. Hennes ande är det allra heligaste, Guds
boning. Hennes själ är det heliga, hvari finns ljusastakeii med de sju
ljusen, såsom förnuft, förstånd, kunskap. Människans kropp är förgården,
som är synlig och uppenbar för hvar man, så att mail kan se, hvad han
gör, och huru han lefver. (M. Luther.)
Skapelsens krona. — Medan kyrkomötet i Kostnitz
pågick, gjorde två kardinaler en tur utåt landsbygden, där
de träffade en herde, som grät rätt bittert. Den ene
kardinalen, som var en ömhjärtad man, frågade efter orsaken till
hans tårar, hvilka han gärna ville torka. Efter flera
vänliga uppmaningar att yppa sin sorg svarade herden : »Jag
gråter, emedan jag ännu aldrig rätt af hjärtat tackat och
lofvat Gud för det, att han skapat mig till en människa, till
sin afbild, och icke till ett sådant där djur som paddan, ni
ser där på vägen». Vid dessa ord gick som ett tveeggadt
svärd genom kardinalens själ. Han insåg nu sin egen stora
otacksamhet mot den allgode skaparen. Ilan föll genast djupt
rörd till marken och utropade: »Huru rätt har du icke,
fader Augustinus, där du säger: ’de enfaldiga stå upp och
eröfra himmelen i vårt ställe, medan vi med all vår
bildning ocli lärdom i maklighet vandra fram på fåfängliga
syndavägar!’»
Människornas klassindelning. — En gammal lärare
har indelat människorna i fyra klasser: Den första klassen
säger: »mitt är mitt, och ditt är mitt»; den andra klassen:
»mitt är mitt och ditt är ditt»; den tredje klassen säger:
»mitt är ditt, ifall ditt är mitt»; den fjärde klassen säger:
»mitt är ditt». — Till första klassen höra alla tjufvar och
skurkar, till den andra alla, som hafva nog för sig själfva
och icke vilja komma andra för nära; till den tredje de,
som finna behag i ett ömsesidigt godt och vänskapligt
förhållande mellan sig själfva och nästan; till den fjärde klas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
