Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbruka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
MISSBRUKA.
ner i boden. Strax ropade en af pigorna: »Jungfru Anna!
jungfru Anna!»» Hvad vill du?» frågade Anna. »Ingenting,
jag säger bara så.» Hon gick än mer förbittrad ut, men
hvart hon gick ropade tjänarna: »Jungfru Anna!»
Tålamodet tog snart slut och i vredesmod rusade hon till sin
far och berättade för honom med häftiga ord, att allt
tjänstefolket hånade henne. » Åh, det är inte så farligt», sade
denne, »de mena inte ondt därmed.» Då började dottern att
snyfta och gråta: »Men förstår inte min far, att all respekt
hos tjänstefolket försvinner, ifall hvar ocli en i hela huset
utan all anledning får ropa mitt namn! Tjänstefolket måste
ha stränga tillsägelser. . .» — »Men Anna», föll fadern henne
i talet, »jag kan icke begripa dig. Skulle jag börja banna
tjänstfolket, därför att det ropar ’jungfru Anna’, då du anser
att Gud icke skulle tycka illa vara, att du jämt och
ständigt för hans namn på tungan utan att hafva honom i dina
tankar?» Nu begrep hon sammanhanget. Hon grät
visserligen ännu, men föll fadern om halsen och lofvade att
hädanefter hålla sin tunga i styr. Det kostade henne visserligen
ännu mycken strid, men hvad ingen människa förmår med
egen kraft, nämligen att tämja tungan, det lyckades henne
till slut genom Guds kraft.
En dubbel tunga. — En man i S. missbrukade Guds
namn i hvarje mening, han talade. Hans lilla femåriga
dotter hörde detta med afsky. En dag hörde den lilla sin
fader om kvällen läsa Fader vår, sedan han på dagen
utslungat den ena svordomen gröfre än den andra. Den lilla
flickan förstod det oriktiga häri och frågade därför: »Pappa,
icke kan Gud vara din fader, när du svär och missbrukar
hans namn så mycket?» Fadern hade icke något svar till
sitt barn, men från den dagen hörde man honom aldrig
vidare missbruka Guds namn.
Försvarar du din herre? — En from man var i ett
sällskap, där man ofta fick höra en man föra orden:
»djäfvul» och »tusan djäflar» i munnen. Slutligen började han
äfven missbruka Guds namn. »Håll», sade då den
gudfruk-tige mannen, »så länge ni tog er sådana där friheter med
er herres namn, teg jag stilla; men jag måste bestämdt
anhålla, att ni icke tillåter er något dylikt mot min Herre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
