Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycka. Lycksalighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKA. LYCKSALIGHET. 393
nom, missförstod hon något min fråga och svarade: »Jag
älskar honom, emedan han först älskat mig.» — Därefter
berättade hon för mig om sina familjeförhållanden. Hennes
fader var mycket fattig och ofta utan arbete, men likväl
alltid vänlig emot sina barn. Johanna hade nämligen i
hemmet två yngre bröder, som stodo under hennes särskilda
vård, sedan hennes moder dött för några år sedan. Johanna
måste härtill sköta om matlagning, tvätt och dylikt. Hon
tycktes finna allt detta vara mycket lätta saker. — »Min
fader är en kristen», sade hon, »och mina små bröder älska
också frälsaren.» Det var uppenbarligen denna
omständighet, som gjorde all hennes nöd och möda lätt. Jag kunde
föreställa mig, huru denna lilla flicka, efter att själf hafva
gifvit sitt eget hjärta åt Herren Jesus, lärt sina bröder allt
det goda och på så sätt drifvit mission för sin Herres sak.
— Sedan vårt samtal varat en stund, såg hon åter på mig
med sina glädjestrålande ögon och sade: >-Jag har ännu en
broder, mycket större än jag, men han vistas i Amerika,
och äfven han älskar Jesus. Äro vi icke en lycklig familj?»
— »Jo, en lycklig familj, fastän så fattig!» — Käre läsare,
här kan du se, hvari den sanna lyckan består: Icke i
rikedomar, icke i ett ståtligt palats, icke i dyrbara kläder. Nej
intet af allt detta, utan en hjärtlig kärlek till Gud och
frälsaren gör oss i sann mening lyckliga. — Känner du denna
lycka, denna lifsskatt? Har äfven du i Jesus funnit den
dyre frälsare, som gör dig glad, lycklig och salig?
Jesusnamnets makt. — På vägen till B. så
berättar kolportör X. — där jag skulle förkunna evangelium,
blef jag af någon ombedd att besöka en ung kvinna, hvars
slut var nära och om hvars själstillstånd man var oviss.
Jag gick enligt anmodan och kom till ett litet vindsrum,
hvarest härskade den djupaste fattigdom. Jag fann där en
medelålders fru och hennes dotter, en flicka på ungefär tjugo
år. Solon sken in genom det lilla fönstret, hvarigenom den i
rummet rådande osnyggheten och oordningen så mycket bättre
framträdde. I en mörk vrå i rummet låg den sjuka dottern.
Hon hade synbarligen varit en vacker kvinna, men
sjukdomen hade förvandlat henne till ett benrangel. Kallsvetten
pärlade på hennes panna, men mun och ögon voro slutna.
Jag gick fram och kände på hennes puls och märkte genast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
