Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibeln. Guds ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
BIBELN.
vit skrifvet för vår skull. Trakten under Guds bistånd af
alla krafter därefter, att den heliga skrift flitigt varder läst
i edra hem.» (Serm. de Sanct. 38.) »Genom läsning af bibeln
eftertanke och bön till Herren, alla goda gåfvors gifvare,
skall du kunna lära dig allt, åtminstone det mesta af det
som är värdt att läras.» — Så tänkte och kände fromma
män under kristendomens första tid beträffande den heliga
skrift. Men om kyrkofädernas uppmaningar äro af vikt, huru
oändligt mycket mera då Guds uttryckliga befallningar, hvilka
han gifvit oss genom sina profeters och apostlars mun!
Bibeln den bästa reskamraten. — Den berömde tyske
målaren Ludvig Richter meddelar i sin nyligen utkomna bok
»Lefnadsminnen» följande, som han själf upplefvat i
Salzburg under en resa till Rom: »Jag satt en afton i min
kammare, under det att utanför rådde ett riktigt oväder. Min
önskan att finna en reskamrat och allt mitt sökande därefter
var förgäfves. Ehuru jag var betydligt förstämd med
anledning häraf, hade jag dock fattat mitt beslut, att följande
morgon ensam begifva mig på resan. I detsamma klappade
någon på min dörr. På mitt ’stig in!’ inträdde en man,
som torde hafva sett sina femtio år, en ’satt’, bred gestalt,
snyggt klädd och med ett ansikte, hvarpå redbarhet och
ärbart väsen stodo på det tydligaste att läsa. Han berättade,
att han kom från Triest och nu var på väg till Holland, där
han hade sin familj. Han var styrman på ett holländskt
fartyg, som lidit skeppsbrott, och till bekräftelse härpå
framlade han papper, hvilka till fullo bestyrkte hans uppgifter.
Mannen hade för mig något tilldragande i sitt fasta, lugna
och blygsamma uppträdande, hvadan jag också gaf honom
en för min svaga kassa rätt kännbar pänninghjälp. Han
tackade, tog sina papper och såg på mig med en tacksam
blick, som tycktes säga, att han ville göra mig något godt
tillbaka, och sade: »Jag har en lång väg för mig, men jag
har en god reskamrat!» — »Nå, det är ju en lycka det!»
svarade jag lifligt i medvetandet af, att jag själf saknade en
sådan. »Hvem är han då, om jag får fråga?» — »Det är
den käre Guden själf, och här» — han drog fram en liten
fickbibel — »har jag hans ord. Då jag talar med honom,
svarar han därur. Sålunda vandrar jag i väg vid godt mod,
käre unge herre.» Han tackade än en gång och gick. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
