- Project Runeberg -  David Copperfield /
1062

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - LXI. Man visar mig två intressanta botgörare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ioi 2

anstå mig att vara långsint. Jag förlåter er af hjärtat
och hoppas att ni framdeles skäll kunna behärska
era passioner. Jag hoppas, att mr. W. ångrar sig
och att miss W. och hela den syndiga ligan ångrar
sig. Ni har blifvit hemsökt af sorg och bedröfvelse,
och jag hoppas det skäll göra er godt, men lyckligare
hade det varit för er, om ni kommit hit. Mr. W.
borde ha kommit hit och äfven miss W. Det bästa
jag kan Önska er, mr. Copperfield, och er allesammans
mina herrar, är att bli anhållna och insatta här. Då
jag tänker på mina forna dårskaper och mitt
nuvarande tillstånd, vet jag med visshet, att d$t vore
bäst för er. Jag beklagar alla, som inte bli förda hit.»

Han slingrade sig tillbaka till sin cell under ett
lcorus af bifall, och både Traddles och jag drogo
en suck af lättnad då han låstes in.

Det var någonting ganska karakteristiskt för denna
ånger, att jag nödgades fråga, hvad dessa båda män
gjort för att bli inspärrade här. Det tycktes vara det sista
de hade någonting att säga om. Jag vände mig till
den ene af de båda fångvaktarne, hvilka jag på grund
af vissa tecken i deras ansikten misstänkte för att
till sitt verkliga värde uppskatta all denna beundran.

»Vet ni», sade jag, då vi gingo framåt korridoren,
»hvilket skurkstreck som utgjorde n:r tjugusjus sista
dårskap ?»

Han svarade, att det var ett bankfall.

»Bedrägeri mot Englands bank’ ?» frågade jag.

»Ja, sir. Bedrägeri, förfalskning och komplott.
Det var han och några andra. Det var han, som satt
det i gång. Det var en listig plan, som gällde en
stor summa. Domen lydde på deportation på
lifstid. Tjugusju var den mest slipade kanaljen af dem
alla och höll på att komma undan, men så lyckades
det inte riktigt. Banken högg honom i sista minuten.»

»Känner ni n:r tjuguåttas förbrytelse?»

»N:r tjuguåtta», sade min interlokutör, som hela
tiden talat i dämpad ton och sett sig om emellanåt af
fruktan att bli hörd af Creakle och de andra, då han
på detta lagstridiga sätt talade om de beundransvärda,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/1064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free