Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - L. Mr. Peggottys dröm går i uppfyllelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
888 • 1
jag sett kvinnor och barn sträcka sig ut öfver
blomkrukorna i fönstren, och vi måtte ha ådragit oss
deras uppmärksamhet, ty det var egentligen de, som
nu tittade ut genom dörrarna. Det var en bred trappa
med panel och massiva balustrader af någiot mörkt
träislag; gesimsen öfver dörrarna voro prydda med
snidade frukter och blommor, och fönsternischerna
voro försedda med breda bänkar. Men alla dessa
tecken af en svunnen storhet voro ytterst förfallna
och smutsiga; röta, fukt och ålder hade angripit
golfvet, som på många ställen var bristfälligt och till och
med osäkert. Jag märkte, att man gjort ett och
annat försök att gjuta nytt blod i den tynande
organismen genom att har och där laga det dyrbara
list-Verket med simpelt furuträ, men det var som att
gifta en afsigkommen gammal adelsman med ett
ple-bejskt fattighjon, och delarna af den misslyckade
föreningen ville ej veta af hvarandra. Åtskilliga af de åt
gården vettande trappfönstren hade blifvit öfvertäckta
eller till och medj förspikade med bräder, och i de
som funnos kvar, fanns det knappt något glas. Genom
de förfallna ramarna, som ständigt tycktes släppa in
dålig luft och aldrig släppa ut någon sådan, såg jag
genom andra glaslösa fönster in i andra hus i samma
tillstånd och blickade ned i det svindlande djupet af
en gård, som tycktes vara hela .byggnadskomplexets
gemensamma sophög.
Vi gingo ända upp till husets öfversta våning. På
vägen dit tyckte jag mig några gånger i den ovissa
dagern skymta fladdrandet af en kvinnlig dräkt, som
gick före oss. Då vi vände oss för att bestiga den
sista trappan mellan oss och husets tak sågo vi hela
gestalten af denna varelse, som ett ögonblick
stannade vid en dörr. Därefter vred hon om nyckeln och
gick in.
»Hvad vill det säga!» hviskade Martha. »Hon
gick in i mitt rum, men jag känner henne inte I»
Jag kände henne. Till min bestörtning hade jag
känt igen miss Dartle.
Jag sade med få ord min vägviserska någonting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
