Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXV. Förstämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
»Om jag i min ringhet får yttra mig», sade Uriah
Heep med en spasmodisk vridning, »så instämmer
jag helt och hållet med miss Betsey Trotwood, och
skulle skatta mig särdeles lycklig, om miss Agnes
ville gå in som kompanjon i firman.»
»Ni är ju kompanjon själf», återtog min tant*
»och jag tycker, att ni kan låta er nöja med det.
Hur står det till med er ?»
Tacksam för frågan, som ställts till honom på ett
utomordentligt kärf t sätt, grep mr. Heep ett
krampaktigt tag om den blåa påse han burit med sig och
svarade, att han mådde tämligen bra och hoppades,
att min tant gjorde så med.
»Och ni, master — för all del, jag menar mister
Copperfield», fortsatte Uriah, »jag hoppas ni är vid
g|od hälsa! Det gläder mig storligen att se er, mister
Copperfield, till och med under omständigheter lika
dessa.» Det trodde jag, ty han tycktes njuta särdeles
mycket af dem. »De nuvarande omständigheternja
äro just icke de, som era vänner skulle önska er,
mister Copperfield, men pengarna göra icke mannen,
det är — ja, med min ringa förmåga kan jag
verkligen inte säga hvad det är», sade Uriah med en
inställsam åtbörd, »men pengarna är det inte.»
Och sä skakade han hand med mig — inte på
vanligt sätt utan stående ett stycke ifrån mig och
lyftande och sänkande min arm likt en pumpstång, som
han varit litet rädd för.
»Och hur tycker ni, master Copperfield, mister,
vill jag saga, att vi se ut ?» smilade Uriah. »Är
inte mr. Wickfield alldeles blomstrande, sir? Ären
ha ej mycken makt i vår firma, master Copperfield,
utom när det gäller att upphöja de ringa — mor
och undertecknad — och utveckla den sköna»,
till-lade han efter något betänkande, »nämligen miss
Agnes.»
Efter delina artighet vred och skrufvade han sig
på ett så olidligt sätt, att min tant, som suttit och stirrat
på honom, helt och hållet förlorade tålamodet.
»Åt fanders med karlen!» sade min tant barskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
