Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Början af en lång resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
»Jag såg er nyss ute på gatan. Ni kan val
förstå, att jag med mina korta ben och min korta
andedräkt inte kan gå så fort som ni, och därför hann
jag inte i fatt er; men jag gissade hvart ni skulle och
följde efter. Jag har varit här förut i dag, men den
goda kvinnan var inte hemma.»
»Känner ni henne?» frågade jag.
»Jag känner till henne och har hört talas om
hen|n>e», svarade hjon, »hos Omer & Jorams. Jag var
där vid sjutiden i mtorse. Minns ni hvad Steerforth
sade till mig om den här olyckliga flickan, den där
gången då jag träffade er båda på värdshuset ?»
Den stora hatten på miss Mowchers hufvud och
den större hatten på väggen började åter att nicka,
då hon framställde denna fråga.
Jag mindes mycket väl det hon nu syftade på,
ty det hade många gånger föresväfvat mig under
dagens lopp, och det sade jag henne.
»Må det ondas fader anfäkta honom», sade den
lilla kvin|nian i det hon höll upp pekfingret mellan
mig och sina gnistrande ögon, »och må han än värre
anfäkta den där elaka betjänten! Men se jag trodde
det var ni, siom hyßte en barnslig kärlek till henne!»
»Jag?» upprepade jag.
»Barn, barn! Hvarför i det blinda olycksödets
namn», skrek miss Mowcher och vred otåligt händerna
under det hon satt och vaggade fram och tillbaka
på spisgallret, »hvarför berömde ni henne då så mycket,
och hvarför rodnade ni och såg generad ut?»
Jag kunde inte dölja för mig själf, att jag gjort
allt det där, ehuru af en helt annan anledning än
hon förmodat.
»Hvad visste jag?» sade miss Mowcher och tog
åter upp näsduken, samt stampade till i golfvet hvar
gån g hon med båda händerna tryckte den mot
ögonen. »Jag förstår nu, att han lurade er och drillade;
med er, och ni var mjuk som ett vax i hans händer.
Det var inte mer än en minut efter sedan jag lämnat:
rummet, som hans betjänt sade till mig, att ’unga
oskulden’ — så kallade han er och ni kan med skäl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
