Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXI. En större förlust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
»Jag är inte den siom passar att lefva med folk, som
ärft pengar. Allting går mig emot. Det är bäst
jag ger mig härifrån.»
»Hur skulle jag kunna göra af med dem utan er ?»
sade mr. Peggotty, med en min af allvarlig opposition.
»Hvarför talar nji så där? Behöfver jag er inte fnu
bättre än nånsin förr ?»
»Jag vet nog, att jag aldrig behöfts förr!»
utbrast mrs. Gummidge i gnällande ton, »och nu får
jag också hora det. Hur skulle jag kunna tro, att
någon behöfde mig, jag som är så ensam och
öfvergifven och som allt går emot!»
Mr. Peggotty tycktes lifligt förebrå sig, att han
kunnat yttra sig på ett sätt, som kunnat tolkas som
känslolöshet, men han hindrades från att svara af
Peggotty, som drog honom i rockärmen och skakade
på hufvudet. Sedan han helt bekymrad sett på mrs.
Gummidge några ögonblick, tittade han på
Schwarz-walderuret, reste sig upp, putsade ljuset och ställde
det i fönstret.
»Så där, ja!» sade mr. Peggotty helt muntert.
»Nu är det i ordning, mrs. Gummidge.» Mrs.
Gummidge lät höra ett kvidande läte. — »Lyßta som
vanligt ! Ni undrar väl hvad meningen är med det, sir ?
Jo, det är för lilla Em’lys skull.. Ser ni, den där stigen;
är just inte så liflig och glad, sedan det blifvit mörkt,
och är jag hemma vid den tid då hon väntas hem,
ställer jag ljuset i fönstret. Ser ni», sade mr.
Peggotty och lutade sig leende ned*öfver mig, »det har
inte mindre än två orsaker. Först och främst säger
Em’ly: ’Där har jag hemmet!’ säger hon. Och så
säiger Emly: ’Morbror är hemma!’ För när jag
inte är hemma, står där aldrig något ljus.»
»En sådan barnunge du är!» sade Peggotty, som
särskildt tyckte om honom för det.
»Jaså, ja, det kan väl hända att jag är det», sade
mr. Peggotty, som stod med benen tämligen åtskilda
och belt nöjd och1 belåten gned sig på dem, under det
att han ömsevis såg på oss och på elden. »Mien|
inte ser jag väl så ut.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
