Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. Goda och onda änglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
sin andel i denna gamla mögliga ecklesiastiska kaka,
Fastän jag lämnade kontoret klockan half fyra, och
några minuter därefter strök omkring det hus, där vi
skulle träffas, hade den utsatta tiden öfverskridits
med mer än en kvarts timme, om jag får tro St.
Andrews tornur i Holborn, innan jag kunde samla
nog mod att draga på den enskilda klocksträng, som
var infälld i posten till vänster om porten i mr.
Waterbrooks hus.
Yrkesaf delningen i mr. Waterbrooks affär sköttes
i bottenvåningen, den eleganta afdelningen — som
var mycket omfattande — i öfre våningen. Jag
fördes in i en vacker men något kvaf salong, och där
satt Agnes och knöt på en börs.
Hon såg så lugn och god ut och påminde mig
så starkt om den friska, glada skoltiden i
Canterbury och om den slöa, rökluktande, eländiga stackare
jagi varit härom kvällen, att jag, då jag fann, att ingen
annan var tillstädes, gaf vika för mina själf
förebråelser och min blygsel och bar mig åt som en
tok. Jag kan inte neka för att jag grät. Än i denna
stund kan jag icke afgöra, om det på det hela taget
var det klokaste eller det löjligaste jag kunnat taga
mig till.
»Om det varit någon annan än du, Agnes», sade
jag och vände bort hufvudet, »skulle jag inte tagit
det hälften så djupt. Men tänk, att just du skulle se
mig då! Jag vore färdig önska, att jag dött i stället.»
Hon lade sin händ — hvars vidrörande ej
liknade någon annans — på min arm, och jag kände mig
så upprättad och tröstad, att jag ej kunde låta bli
att draga den till mina läppar och tacksamt kyssa den.
»Sätt dig», sade Agnes helt gladt. »Var inte
ledsen, Trotwood. Om du inte tryggt kan lita på
mig, hvem kan du då lita på?»
O, Agnes!» sade jag. »Du är min goda ängel!»
Hon log litet vemodigt, tyckte jag, och skakade
på hufvudet.
»Jo, Agnes, min goda ängel! Alltid min goda
ängel!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
