Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296
gånger doktorn på handen med solfjädern, efter att
först ha kysst denna, och återvände helt segerglad
till sin förra plats.
Då nu några flera gäster kommo in, bland hvilka
de båda underlärarne och Adams, blef samtalet mera
allmänt och vände sig, som naturligt var, kring mr.
Jack Maldon och hans resa, det land han skulle fara
till och hans många planer och utsikter. Han skulle
begifva sig af samma kväll efter supén, åkande i
postvagn till Gravesend, där fartyget låg, som han
skulle afgå med, och jag vet inte hur många år han
ämnade bli borta, så vida han inte för hälsans skull
någon gång kom hem på permission. Jag tror, att
alla kommo öfveren|s om, att Indien var ett mycket
förtaladt land och alls icke hade några ölägenheter,
utom en och annan tiger samt litet hetta under
dagens varmaste timmar. För min del betraktade jag
mr. Jack Maldon som en modern Sindbad och tänkte
mig honom som en skötevän åt österns alla rajory
sittande under tronhimlar, rökande pipor, som ringlade
sig och säkert höllo en mil i längd, om de riktigt
kunde rätas ut.
Mrs. Strong sjöng mycket nätt — det visste jag bäst,
som så ofta hörde henne sjunga för sig själf. Men
om hon nu var rädd att sjunga för främmande eller
hon icke var vid röst den aftonen, säkert är, att
det inte alls gick för henne att sjunga. Hon försökte
en duett med sin kusin Maldon, men kom af sig strax
i början, och då hon sedan skulle sjunga ensam,
började hon mycket vackert, men så dog rösten bort
helt plötsligt, och hon satt där helt förlägen, med
hufvudet sänkt mot klaviaturen. Den gode doktorn
påstod, att hon var nervös, och för att muntra upp
henne föreslog han ett sällskapsspel, som han var
lika litet hemmastadd i som i konsten att blåsa i
basun. Men jag märkte, att den gamla soldaten
genast lade beslag på honom som sin medspelare, och
ålade honom som inledning till lärdomen att gifva
henne alla silfverslantar, han hade på sig.
Det blef ett muntert spel, ej mindre muntert ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
