Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jag har blifvit en ny gosse i mer än en mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
jag ned med en bok i handen för att under en
halftimme begagna mig af hans tillåtelse.
Men som jag såg, att det brann ljus i det lilla
runda kontorsrummet och genast kände mig dragen
till Uriah Heep, som öfvade ett slags tjuskraft på mig,
gick jag i stället in till honom. Jag fann Uriah läsandø
i en stor tjock bok med en så påfallande
uppmärksamhet, att hans magra pekfinger följde hvar rad han läste
och lämnade fuktiga märken på sidan — åtminstone
trodde jag det — som om en snigel krupit fram där.
»Ni arbetar sent i afton, Uriah», sade jag.
»Ja, master Copperfield», sade Uriah.
Då jag klättrade upp på stolen midt emot för
att med större lätthet kunna tala med honom, märkte
jag, att han icke var mäktig ett leende, han kunde
|bara draga ut munnen och åstadkomma två djupa
veck på kinderna, ett på hvardera sidan, som fingo
förestalla ett sådant.
»Det här är inte kontorsarbete, master
Copperfield», sade Uriah.
»Hvad är det då för arbete?» frågade jag.
»Jag utvidgar mitt juridiska vetande, master
Copperfield», sade Uriah. »Jag går igenom Tidds
handbok. O, hvilken författare var inte Tidd, master
Cop-field.»
Min stol var ett sådant vakttorn, att då jag efter
detta utbrott af hänförelse såg honom fortsätta
läsningen och peka ut raderna med fingret, märkte jag,
att hans näsborrar, som voro tunna och smala samt
skarpt tecknade, hade ett besynnerligt och mycket
otrefligt sätt att vidga sig och att draga ihop sig,
ja, (de tycktes blinka i stället för hans ögon, som nästan
aldrig blinkade.
»Ni är väl en riktigt stor lagkarl ?» sade jag, sedan
jag sett på honom en stund.
»Jag, master Copperfield?» sade Uriah. »Ah nej,
visst inte, jag är en mycket ringa person.»
Jag såg, att det inte var bara inbillning hos mig,
det där om hans händer, ty han gned dem ofta mot
hvarandra som för att få dem torra och varma samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
