Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Följden af mitt beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
krokar i det låga taket och endast tvenne ljus upplyste
om deras beskaffenhet, inbillade jag mig, att
mannen såg ut scxm en hämndlysten trollkarl, som hängt
alla sina fiender och nu satt och njöt af sitt verk.
De erfarenheter jag på senare tiden förvärfvat
hos mr. och mrs. Micawber ingåfvo mig, att här
möjligen bjöd sig ett sätt att till en liten tid hålla
mig vargen från lifvet. Jag gick in i nästa gränd,,
tog af mig min väst, rullade ordentligt ihop den under
armen och vände så tillbaka till boddörren. »Bästa
herre», sade jag, »jag skulle vilja sälja den här till
ganska godt pris.»
Mr. Dolloby — det namnet stod åtminstone att
läsa öfver ingången — tog västen, ställde ifrån sig
pipan mot dörrposten, gick in i boden åtföljd af mig,
putsade båda ljusen med fingrarna, bredde ut västen
på disken och synade den, höll upp den mot ljuset,
undersökte den noga och sade till sist:
»Hvad kallar ni godt pris för ett sådant här litet
plagg?»
»Det Vet ini nog bäst», svarade jag helt anspråkslöst.
»Jag kan väl inte vara både köpare och säljare»,
sade mr. Dolloby. »Bestäm priset för västkräket.»
»Skulle aderton pence vara —» inföll jag efter
någon tvekan.
Mr. Dolloby rullade åter ihop västen och gaf mig
den tillbaka. »Jag skulle bestjäla min familj», sade
han, »om jag bjöd nio pence för den.»
Därmed fick affären en högst obehaglig
vändning, ty jag, en fullkomlig främling, kom ju i den,
skefva ställningen att uppmana mr. Dolloby att för
min skull bestjäla sin familj. Som likväl
omständigheterna voro så synnerligen svåra, sade jag, att jag
nöjde mig med nio pence, om han ville ge mig det.
Ej utan knot betalade då mr. Dolloby nio pence.
Jag önskade honom en god natt och gick ut ur boden
rikare på mynt, fattigare på kläder. Förlusten af
västen betydde likväl ej mycket, när jag knäppte igen
jackan.
Jag förutsåg nu klart och tydligt, att jackan snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
