- Project Runeberg -  David Copperfield /
69

(1908) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Hanny Flygare
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Jag faller i onåd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

skifva bröd till hjälp med ostproblemet och anses
vara i onåd den återstående delen af aftonen.

Som jag vill minnas, togo vid den tiden mina
olyckliga studier vanligen den riktningen. Jag skulle
ha redt mig ganska bra, om inte Murdstones varit;
men de verkade på mig ungefär som två ormar på
en stackars liten fågel. Till och med om jag skötte
mig någorlunda väl under förmiddagen, vann jag
Idärpå inte stort mer än middagsmålet; ty miss
Murdstone kunde inte fördraga att se mig fri från läxor,
och om jag i en hastig vändning röjde, att jag
ingenting hade att göra, ådrog hon mig sin brors
uppmärksamhet genom att säga: »Snälla Clara, ingenting är
så nyttigt som arbete. Gif din gosse en skriföfning;»
hvilket på fläcken tvingade mig till nytt arbete. Hvad
angår lek med jämnåriga, kom någon sådan sällan i
fråga, ty enligt syskonen Murdstones dystra teologi
liknade alla barn en massa huggormar — fastän det
ien gång var ett barn, som kallades fram och ställdes
bland lärjungarna — och de ansågo, att de bara
fördärf våde hvarandra.

Jag tror, att denna behandling fortgick vid pass
ett halft år, och dess naturliga resultat var, att jag
blef trumpen, trög och egensinnig. Därtill bidrog
ytterligare den omständigheten, att jag med hvarje
dag kände mig allt mera afskild och utestängd från
min mor. Jag hade nog blifvit alldeles förslöad, om
icke någonting alldeles särskildt räddat mig.

Och det var detta. Min far hade lämnat efter
sig en mindre boksamling, som förvarades i ett litet
rum, som låg bredvid mitt och som aldrig besöktes
af någon annan i huset. Från detta välsignade lilla
rum utgick för att hålla mig sällskap ett lysande följe,
bestående af »Roderick Random», Peregrine Pickle»,
»Humphrey Clinker», »Tom Jones», »The Vicar af
Wakefield», »Don Quixote», »Gil Bias» och »Robinson
Crusæ». De höllo min fantasi vid lif och ingåfvo
mig hopp om någonting bortom den innevarande
tiden och rummet — de jämte »Tusen och en natt»
och »Andarnas sagor» — och de skadade mig inte alls,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:25:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/davidc/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free