Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoimsadjunkten. Men de hade åtskilliga karaktärsdrag gemensamma:
de voro båda rättframma, ärliga naturer, som ej brydde sig mycket
om den yttre världens konvenans och hvad människorna sade och tyckte
om dem. De stötte sig därföre lätt med andra; detta gäller dock mera
om den satiriskt öfvermodige Thomander än om Dahlgren; äfven han
lade emellertid ofta under sin senare stockholmstid i dagen ett
ungdomligt öfvermod och lust att ställa till bråk för »mouvemangets» skull.
Och till slut, deras humoristiska begåfning är väsentligen
likartad — må vara, att Thomanders utgjutelser äro mera reflekterande i
Jean Pauls stil och mera bitande å la Swift än Dahlgrens fantasier, som
i allmänhet äro uttryck för en glad oreflekterad lek och spruta fram
mera omedelbart ur hans lättrörliga inre.
Att Dahlgren beundrade Thomander är ju ej underligt,
egendomligare kan det tyckas, att den senare kunde sätta den förre så högt.
Det må nu vara sant, att Dahlgren på denna tid af Thomander
öfver-skattades — detta var dock ganska vanligt på många håll, äfven
Tegnér hade en hög uppfattning af hans möjligheter — men vi måste
medgifva, att Dahlgrens begåfning var ganska rik; och för öfrigt
ägde han hvad Thomanders rika ande saknade: en rik, ja
öfversval-lande vitter produktivitet.
Jag vet ej så noga, när de unga männen lärde känna hvarandra;
i slutet af 1821 skrifver visserligen Thomander: »En märkvärdig
stockholmsbo har uppstått i den misstänkte författaren till Markalls sömnlösa
nätter, den dunige adjunkten Dahlgren» 1), hvilket ju kan tyda på
något sammanträffande mellan dem, men närmare hafva de i hvarje fall
icke kommit hvarandra förrän år 1823, då de umgingos under
Thomanders vistande i Stockholm. Dennes principal, grosshandlare
Win-berg, var då riksdagsman i borgarståndet för Karlshamn, och
Thomander har tydligen varit honom följaktig till den sköna hufvudstaden, där
den »dunige» adjunkten hade sin allt mer uppmärksammade varelse.
Sedan Thomander lämnat Stockholm, synes Dahlgren, sin vana trogen,
hafva varit den, som inledt korrespondensen — hans första för mig
kända bref är af den 13 okt. 1823 — och så vidtog en brefväxling,
som räckte ett årtionde fram och är en viktig källa för de båda
bref-skrifvamas biografi, liksom den äfven ger utmärkta tidsbilder.
’) Tankar och löjen XXVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
