Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska Missionsförbundets mission i Kongo före 1886, av K. J. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
ångkraft, varigenom vi fördes framåt i vårt besynnerliga gatlopp.
Vi tyckte oss något kunna fatta, huru de vilda djuren känna det,
då de fly för jägaren. Slutligen återstodo blott fyra lådor. Bro-
der Glenesk pekade på dem och sade mycket sorgset: "Där
ligger slutet av vårt hopp.” Men han hade knappt hunnit utsäga
orden, förr än rorgängaren med stor förtjusning utropade:
"Master, look, big water live” (Herre, se, stort vatten synes).
Och då vi sågo upp, så syntes verkligen den breda floden fram-
för oss. Detta verkade som ett trollslag, som man säger, och
förvandlade allas utseende. Glädje och tacksamhet fyllde våra
hjärtan. Aldrig förr hade vi betraktat den annars av tusende
faror fyllda floden som en sådan kär vän. Vi förnummo något
av vad man kan förmoda, att den dödsdömde erfar, då med-
delandet om benådning når honom. Vi voro, som hade vi fått
nytt liv, och ett muntert sorl hördes över hela båten. Dock
hade vi ännu ett långt stycke kvar av passagen, som nu var
ytterst smal. Men stränderna voro här mindre trafikabla, så att
infödingarna hade svårare att taga sig fram. De sista lådorna
höggos sönder, och då sista brasan inlagts, voro vi ute i öp-
pet vatten och till vår stora glädje räddade undan en för-
skräcklig död. Vi styrde genast snett utför floden för att så
mycket fortare komma ifrån både ön och fastlandet. Det var
ett hemskt skådespel att se de hoppade människomassorna på
båda stränderna.
Där stodo de nu och sågo efter bytet, som gått dem ur
händerna, och deras förbittring däröver gav sig uttryck i väldiga
tjut och ett förskräckligt larm, som följde oss långt ut på floden.
Vi å vår sida fröjdades och tackade Gud för vår räddning. Men vila
var ej att tänka på, ty ångan skulle snart taga slut, och då voro
vi åter i fara. Vi styrde därför upp bakom en liten ö, där vi
funno en god landningsplats och där stora mängder av torrt
bränsle voro hopsamlade. En myckenhet ben och huvudskallar
funnos där också, dels kringströdda på marken och dels hän-
gande i träden. Det var till synes en allmän festplats. Vi grepo
oss genast an med att föra bränsle ombord och togo in så myc-
ket, som vi hade rum för. Så bar det av igen just i lagom tid,
ty i detsamma blevo hundratals kanoter synliga runt omkring
udden. Vi styrde nu ut i den starkaste strömmen och foro över
mot andra stranden. Kanoterna kunde då icke följa oss. Vi
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
