Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
triotisk tillfredsställelse. Månen gled ett
ögonblick fram ur de tjocka skyarna och kastade
en smal strimma osäkert, silfvervattradt ljus
öfver vattnet och de oregelbundna, hopade
ismassorna.
»Nej,» sade Sarah. Litet efter tillade hon
tankfullt:
»Men den första dag isen bär — och länge
kan det väl ändå inte dröja! —står Sir William
Howe där med hela sin armé. Och då gäller
det oss — i Philadelphia ...»
»Först stackars Washington och hans
eländiga, förfrusna och utsvultna soldater,» svarade
Evert. Han såg på Marion, då han — onödigt
skarpt — sade de hårda orden.
Men Marion deltog icke med ett ord i
samtalet. Hon satt och tänkte på en af dessa
»eländiga soldater».
Hon visste ju lika väl som Evert, hur
mörkt det i detta ögonblick såg ut för hennes
landsmän på andra sidan Delaware. Hon
visste, att kongressen — själfva kongressen, som
skulle representera folket och i mod och
offervillighet föregå alla med sitt exempel — smittad
af paniken i det hotade Philadelphia, flytt till
Baltimore och lagt allt vidare ansvar för krigets
gång på Washington allena. Hon visste, att de
mäktiga och rika kväkarna — det hade Evert,
då ban kom, berättat — nekade att längre göra
gemensam sak med »mandråparna» och redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
