Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
Det är nu länge sedan dess. Det är länge sedan
jag någon vårkväll med klappande hjärta smög
mig hemifrån för att möta dig. Den tiden var du
ännu för mig förkroppsligandet av det okända
något, som hette Bohéme; och det begreppet
innefattade då för mig en lustig blandning av yr,
behagfull fattigdom, spirituella, glatt respektlösa
skratt och doftande röda rosor. Sedan lärde jag
ju mig fort, att det där lustiga landet Bohemien
är lika begravet under tidernas grå vatten som
sagans Atlantis.
Men fastän det är så länge sedan den dagen vi
skildes, fastän jag själv tycker mig ha blivit en så
helt annan och fastän jag vet, att du nu vistas
i en främmande stad och spelar på kaféer för
främmande människor, som ej förstå ditt språk, vari
du inte heller längre skulle kunna säga mig
något, så kan det ännu hända mig, att jag en
blek vårskymning väntar att få se dig komma
emot mig långsamt gående med händerna djupt
nerstuckna i fickorna och slokhatten nerdragen i
pannan.
III.
Jag gick i dag utåt Djurgården. Pilarnas grenar
böjde sig djupt mot vattnet, och deras
halvutspruckna knoppar lyste i solskenet. Plötsligt
stannade jag. Jag stod en stund stilla och såg
nedåt allén, som leder från Djurgårdsbron; jag
visste knappt, varför jag stannat, men jag hade
en känsla av att jag väntade på någon.
Då mindes jag med ens, att detta var vår
gamla mötesplats. Det hände ibland, när vi av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
