Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
mig. Och... Verklighet tog åter ett steg framåt:
— ... Och det är för din skull, Dröm, de hata mig!
Dröm fick stora tårar i ögonen: — För min
skull?
— Ja, därför att du är så skön med dina
berusande blommor, din skymningsslöja och ditt
solhår; och så det... det att du är så skygg och fin,
att du flyr undan, när råa händer gripa efter dig!
Dröm: — Jag måste ju fly undan de råa
händerna! De råa händerna skulle ta så hårdhänt,
att alla mina vackra blommor skulle krossas och
falla till marken.
Verklighet: — Som vid mina ord nyss! Men
Dröm, Dröm! Jag har inte alltid varit så här
svart och grov. När jag först blev till... när jag
blev Verklighet, då var också jag Den Fagra,
Den Härliga. I purpurmantel var jag klädd, och
liksom du nu bär vildäppleblom, bar jag en
krona av ädelstenar. Men människorna kunna
aldrig behålla någonting rent och vackert, fastän
de ständigt säga, att de älska det rena och vackra.
De kastade smuts på min mantel och slogo sönder
min krona!
Dröm: — Nu ser jag, hur det gick dig. När de
kastade smuts på Renhet och Skönhet, ville du
hämnas! Och du fortsätter att vandra bland
människorna i den skepnad de givit dig: svart, grov,
vardaglig. Men fastän de själva gjort dig sådan,
förakta de dig och längta efter något annat.
Verklighet, i det han böjer sitt huvud: — Och
då kom du, Dröm!
Dröm: — Ja, jag kommer till dem, som längta
efter mig, men ej till dem, som .riva sönder min
slöja och trampa på mina blommor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
