- Project Runeberg -  En Dagdriverskas Anteckningar /
81

(1923) [MARC] [MARC] Author: Agnes von Krusenstjerna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

made plötsligt upp, så att han måste skugga med
handen för ögonen. Se där var den ju, den lilla
vridbara bokhyllan, som hon sagt skulle stå i
hallen, och bordet med blommorna, och de två
korgstolarna med färgrika dynor. Han drog djupt
efter andan. Han ville gå, han ville fly och ej
se detta mer, men den andre, som ej anade
något, gick med sitt sorglösa leende och tände
det elektriska ljuset i rum efter rum.

Han fann ett barnsligt nöje i att visa sin vän
detta. Han hade inte någon smak själv. För all
del! Det var inte över sig själv han skröt. Men
Irène — var det ej märkvärdigt att se, hur väl
Irène fått färgerna att gå ihop i vardagsrummet?
Vem skulle väl trott, att den mörkröda mattan och
de gröna förhängena skulle göra rummet så varmt
och liksom avrundat; och så hon skötte
blommorna sedan! Hon talade med dem. Det var en
fröjd att höra henne prata med dem: som om de
voro levande varelser.

Rovfågelsansiktet blev än skarpare, en rynka
syntes mellan ögonbrynen, och ögonen flögo kring
rummet. Allt under det Holmer talade, i det han
ibland flyttade på en sak, ibland strök över en
förut glattpolerad yta, liksom för att få den än
blankare, framträdde för den andres inre syn
Irène själv, som hon måste gå här i rummen.
Bakom allt märktes hennes kärleksfulla omtanke.
Hennes händer hade rört vid allt, ordnat allt, som
han mindes, att hon brukade tala om att hon
skulle ordna sitt hem. Och ju längre han gick
där i det varma, ombonade hemmet, desto mer
förstod han, hur hon måste älska det, hur hon
liksom inhöljde sig själv i det och aldrig längtat
6. — v. Krus en st Jer na, En dagdriverskas anteckningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:59:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagdriv/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free