Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
bara trettio år. Men ungdomens gälla röster och
stimmande skrattsalvor väckte som alltid
hågkomsten av förlorat kärlekshopp till liv i hennes
sinne, och för varje takt gjorde det åter ont i
hennes intorkade bröst som av tusen stickande
synålar. Ja, hon var dansens utpinade sömmerska,
sade hon till sig själv, och på sin musikaliska
symaskin hoptrocklade hon i en förtvivlan, som
ingen märkte, gästernas glädje. Det sved torrt
i hennes ögon, som häftigt längtade efter att
om några timmar igen få gråta ut i en liten oeldad
kammares enslighet; och hennes händer darrade
som en mekanism, som snart skulle gå sönder.
IV.
I bortre ändan av salen öppnade någon ett
fönster.
— Här är tryckande varmt! viskade en mörk
och spenslig ung flicka till sin kavaljer.
Hon lutade sig ut. Det duggade lätt därute i
skumrasket, gatan låg som en lång, lysande flod,
och det glänste vått på körbanan. Lykta efter
lykta smalt ihop till en ljusorm, och spårvagnarna
slingrade sig fram mellan dem, blinkande av röda
och blå lanternor. En bil kom pustande och
tutande; men när den svängde om hörnet och
spårvagnarna just voro så långt borta, att de
ej hördes, blev det med ens så skrämmande tyst.
— Hu! sade den unga flickan och vände sitt
upphettade ansikte mot ynglingen bakom sig.
Hans, du! Storstäder äro ett otyg!
— Anej, skrattade Hans, en smärt, blond gosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
