Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra serien - Beryllkronan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bankiren med en åtbörd av förtvivlan. »Om hans motiv voro oskyldiga,
varför i all världen säger han det inte då?»
»Ja, det är just vad vi ska ta reda på», svarade Holmes, »så
att, om ni inte har något emot det, mr Holder, är det bäst att
vi nu bege oss till Streatham tillsammans och ägna ett par
timmar åt att ta närmare reda på dessa detaljer.»
Min vän yrkade på att jag skulle följa med dem, vilket jag
själv gärna ville, ty min nyfikenhet och mitt deltagande hade
i hög grad väckts genom den berättelse vi nyss hört. Jag får
tillstå, att jag fann det lika tydligt som den stackars olyckliga
fadern, att hans son var brottslig, men på samma gång hade
jag så stort förtroende till Holmes’ omdömesförmåga, att jag
kände att det fanns hopp, så länge han inte var nöjd med den
antagna förklaringen. Min vän sade knappt ett ord under
hela vägen ut till denna södra förstad till London, dit vi
ämnade oss, utan satt med huvudet sänkt mot bröstet och hatten
neddragen över ögonen, fördjupad i tankar. Vår klient
däremot syntes ha hämtat nytt mod i det svaga hopp Holmes
väckt hos honom och samtalade då och då med mig om affärssaker.
En kort järnvägsresa och en ännu kortare promenad
förde oss till Fairbank, den rika bankirens ganska
anspråkslösa bostad.
Det var ett tämligen stort, fyrkantigt, vitt stenhus, liggande
ett litet stycke in från landsvägen. En dubbel körväg kring en
sandbetäckt gräsplan sträckte sig från villans port till de höga
järngrindar, som ledde ut till vägen. På höger sida innanför
grindarna var ett litet buskage, som ledde till en smal gång
mellan tvenne välskötta häckar, sträckande sig från landsvägen
till köksdörren. På vänster sida gick en väg, som ledde till
stallbyggnaderna och som icke låg innanför gårdstomten utan
utgjorde en allmän, ehuru föga begagnad väg. Holmes
lämnade oss vid porten och gick långsamt runt omkring huset,
över gården och utför gången mellan häckarna och därpå
genom trädgården på baksidan ut på stallvägen. Han dröjde så
länge borta, att mr Holder och jag gingo in i matsalen och
satte oss framför elden och väntade. Vi sutto där tysta, då
dörren öppnades och en ung dam kom in. Hon var något över
medellängd, smärt och smidig, med mörkt hår och svarta
ögon, som sågo ännu mörkare ut genom kontrasten med den
absolut vita hyn. Jag tror aldrig att jag sett en kvinna så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
