Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första serien
- Den avhuggna tummen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN AVHUGGNA TUMMEN.
Av alla de problem Sherlock Holmes, under de år vår
vänskap varat, fått att lösa, var det endast två, som jag
skaffade honom, nämligen undersökningen hur det förhöll
sig med mr Heatherleys tumme och med överste Warburtons
vansinne. Av dessa var kanske den senare intressantare för
en skarpsinnig och originell iakttagare; men det förra var så
egendomligt till sin början och så dramatiskt till sina
detaljer, att det kanske bäst lämpar sig för offentliggörande, om
det än icke gav min vän så många anledningar att begagna
de slutledningsmetoder, varigenom han brukade uppnå så
märkliga resultat. Historien har, skulle jag tro, omtalats flera
gånger i tidningarna, men liksom alla dylika berättelser är
dess effekt icke på långt när så slående, då den framställes
så att säga i klump i en knapp halv tidningsspalt, som då
förhållandena småningom utveckla sig för ens egna ögon och
hemligheten gradvis klaras upp, allteftersom varje ny
upptäckt leder ett steg närmare den fullständiga sanningen. Vid
tiden för händelsens inträffande gjorde förhållandena ett
djupt intryck på mig, och den tid av två år, som gått sedan
dess, har knappast försvagat det.
Det var på sommaren 1889, icke långt efter mitt giftermål,
som de händelser tilldrogo sig, av vilka jag nu går att
ge en kort framställning. Jag hade återupptagit min praktik
som civil läkare, och Holmes bodde ännu kvar i våra rum
vid Bakerstreet, där jag då och då besökte honom och till och
med lyckades övertala honom att frångå sina ingrodda
bohemvanor åtminstone så mycket, att han gjorde oss ett besök.
Min praktik växte stadigt, och som jag bodde icke långt från
Paddingtonstationen, hade jag emellanåt patienter bland
järnvägspersonalen. En konduktör, som jag botat från en
smärtsam och långvarig sjukdom, tröttnade aldrig att prisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 18:54:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dacholmes/0199.html
