Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första serien - Det hemlighetsfulla mordet vid skogssjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde finnas något vapen eller annat spår av mordet. Men
hur i all världen kan ni veta ...?»
»Å, tyst, tyst, jag har inte tid! Spåren av er vänstra fot med
dess inåtvända tå synes överallt; en mullvad skulle kunna se
dem, och därborta försvinna de bland vassen. Å, hur enkelt
skulle inte allt ha varit, om jag fått undersöka platsen, innan
alla kommit hit som en buffelhjord och trampat härs och tvärs
över marken! Här äro spåren av parkvaktaren och hans
följeslagare, de ha förstört alla fotspår runt om liket på sju eller
åtta fots avstånd. Men här ha vi tre skilda spår av samma
fötter ...»
Han tog upp ett förstoringsglas, lade sig ned på sin
regnkappa för att se bättre och talade hela tiden mera för sig själv
än till oss.
»Det här är unga McCarthys fötter. Två gånger gick han
och en gång sprang han hastigt, så att fotsulorna äro djupt
intryckta och klackarna knappast synliga. Det överensstämmer
med hans berättelse, att han sprang, då han såg sin far ligga
på marken. Här ha vi faderns fötter, då han gick fram och
tillbaka. Men vad är det här för något? Det är kolven på
bössan, som sonen stödde mot marken, under det han stod och
hörde på sin far. Och det här? Ha, ha, ha! Vad i all världen
är det här för slag? Någon som gått på tå — helt sakta och
försiktigt på tå! Trubbiga tåspetsar till på köpet och mycket
ovanliga skor. De komma och gå och komma igen — det var
naturligtvis för att hämta klädesplagget, vad det nu var för
slag. Men var komma spåren ifrån?»
Han sprang fram och tillbaka, förlorade ibland spåret och
fann det igen, tills vi kommit innanför skogsbrynet och stodo
under en stor björk, det största trädet i grannskapet. Holmes
följde spåret till andra sidan trädet, då han åter lade sig ned
med ett litet belåtet utrop. Han förblev länge liggande på
marken, vände på blad och torra stickor, plockade i ett kuvert
upp något, som för mig såg ut som jord, och undersökte med
förstoringsglaset icke blott marken, utan även trädets bark, så
högt han kunde nå. En skrovlig sten, som låg bland mossan,
undersökte han även noga och stoppade den på sig. Därpå
följde han spåren längs den gångstig genom skogen till stora
landsvägen, där alla spår voro utplånade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
