Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
"Hvad menniskorna säga ? . .. Agnes,
Signes! är det det vigtiga nu? Är det att mrita
mot en förspild lycka, en gäckad kärlek, ett
upplöst äktenskap, som aldrig varit knutet?
Och du kan tala om menniskorna (han gick
åter ett par slag). Ännu har du kanske
tillräckligt minne qvar af dina löften och af
mina förhoppningar, för att kunna fatta det
något så förkrossande kan inträfTa, alt man har
rått att glömma menniskorna och deras dom.
Eller äro de dig verkligen så allt?"
"Ack, nej! dem bryr jag mig i allmänhet
ganska föga om. Men detta är dock ej så
obetydligt. Jag ber dig, älskade Olof! Det är
ej så obetydligt, att låta dem blicka in hit
och —■ hvad värre är — hvad de i sin
kortsynthet skola tro — i våra hjertan."
"Jag fruktar det ej vore så kortsynt. Det
kan i alla fall ej förborgas hum vårt
äktenskap blir stäldt."
"Jag förslår icke."
"Men jag förstår det, jag. I morgon
tänker jag säga till om min egen sängkammare."
"Det skulle man anse modernt, Olof!"
"Jag skulle också tro, att det är skäligen
modernt det här. Emellertid kan man hitta på
mer passande ämnen till skämt och äfven båttre
sinnesstämning derför. Jag går, Agnes! Laga
att du får sofva, så ingen må tro — ja,
god natt!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
