Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»sängkammare från Prinsens. Så snart H. E. icke mera
»syntes föll det H. K. H. in. att dörren skulle stå igen,
»utan tvifvel på det han icke skulle liöra hvad som
pas-»serade. Wachlin hade svarat att han ej tordes, ty Riks*
»Rådet Sparre kunde bli ond att se sin dörr tillslås ulan
»att han det befallt, då han kanske med flit
leinnathen-»ne öppen. Hvad — hade Prinsen åtrat — kan dethänr
»da RiksRådet Sparre alt bli ond? Ni skall se, jag blir
»det icke mindre., om ni icke strax gör livad jag befaller.
»Wachlin som likväl ej lydde, bar derpå fått uthärda alla
»Prinsens elakheter.»
»Nyss efter det Prinsen i afton lagt sig, och medan
jag ännu stod utanföre i rummet näst intill, med öppen
dörr emellan, och talade med Baron Bonde, kom
Wachlin ut och berättade, huru Prinsen höll på att gråta i
sin sang, utan att han fick veta hvarforc. Bonde gick då
till H. K. H, och tillsade honom allvarsamt att strax
höra upp med sina tårar, och att det blefve stor skam om
jag finge höra en sådan barnslighet som den, att gråta
för blott ett infall, som det att Wacklin ej satt utan gick
fram och tillbaka i kammaren, hvilket Prinsen ändtligen
bekände vara orsaken till hans humeur, när jag nu så
länge trott att Prinsen höll på och ville bliiva karl.
Föreställningen lialp och Prinsen stillades; men efter en
kort stund medan Bonden och jag ännu stodo tillsam*
mans och talte i rummet utanför, kom Wachlin för»
andra gången ut och sadé oss, att Prinsen nu gret mycket
värre än för ett ögonblick sedan, och det derfore att
Wachlin nu satt tyst och stilla på en stol, och icke gick
fram och åter i kammaren, som Prinsen nu ville han
¿kulle göra. Sådant sinne visar H. K. H. ofta nog, som
upptäcker en ganska entreprenant vilja hos den ungé
Herren. Jajg måste nu gå fram, då han trodde att både
jag och Bondén voro långt borta, och med allvarsahir
maste tillsägelse förkunna honom, att om han ej strax
insomnade, eller ick,e gehast upphörde med de upptåg
och chikaner hån i humeur motisiu Kammar t jenare med
högsta’ oanständighet tillät sig. ullöfva, utan . hadé> Iför. sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
