Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR SÖDERBERG
43
med våra tankedigra och högtidliga unga huvuden
prydda med gymnasistmössan, minnes jag hur
överklassgrabbar, vare sig nu dessa voro söner av grevar
eller stadsbud — snobbskolan var ju icke så enbart
aristokratisk — plågade den lille andra B-aren, ideligt
tvingande honom att be om ursäkt för det ena eller
det andra. Ett outsläckligt löje väckte det, att han
hade en syster och att hon hette Frida, ett namn,
som sedan blev det skymfliga tillmäle man slängde
efter brodern. Han svarade bra, kvickt men litet
för formfulländat, och just detta, både lustigheten och
formen, retade till nya örfilar.
Tiden gick, vi kommo i Norra latin, gingo i samma
klass men i olika avdelningar, blevo så
konfirmationsläsningskamrater för lektor Personne. Trots det
kanske mera negativa än positiva intresse, Hjalmar
Söderberg hade för religionens sanningar, minns jag ej
något inlägg av honom. En av våra kamrater, en
blivande diplomat, brukade emellertid till vår stora
hugnad besvara alla frågor med ett ödmjukt »genom
vår Herre Jesum Kristum», vilket naturligtvis blott
ibland var rätt.
I skolan ansågs Hjalle vara lat men kunde alltid.
På detta egendomliga förhållande grubblade många
av hans kamrater avundsjukt. En gång yttrade den
gamle sirlige och spydige, varmt religiöse och starkt
konservative professor Rogberg, lärare i historia och
svenska, då han rättat en ypperlig skolkria av Söder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
