- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
244

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då ville slumpen, att ett nytt kast, ännu
svagare än de föregående, liamnade i källan.
Stenen plaskade förolämpande som en örfil
i det grunda vattnet. Eller var det
förorenandet av det klara dricksvattnet, kränkandet
av det välsignelsebringande källsprånget, som
förtörnade honom? Med ett ord, plaskningen
bestämde honom. Nu måste han tukta
vålds-verkaren.

Väckande så litet uppseende som möjligt,
smög han sig över till huset, med händerna
bakom ryggen, som om han vore ute för att
promenera, och tryckte sig tätt intill muren,
lik jägaren då han smyger sig på ett
villebråd.

Stenkasten fortsatte ännu i den
ursprungliga riktningen, hans försvinnande hade
följaktligen icke bemärkts av fienden.

Anna tittade ut ur matsalen.

— Vad slår hon? frågade han likgiltigt,
endast för att säga något, då kyrkklockan
just slog.

— Åtta, svarade hon.

— Gör i ordning något åt mig att äta! Här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free