- Project Runeberg -  Conrad löjtnanten. En skildring /
180

(1920) [MARC] Author: Carl Spitteler Translator: Elis Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppförande, en ton, som icke retade honom
genom sin råhet, ett tilltal, som icke sårade
honom. Intet annat. Och skulle då detta
vara så oändligt svårt?

Han suckade djupt och hans, min
fördystra-des. I alla fall skymtade han nu åter ett blekt,
svagt skimmer av hopp. Det tycktes honom
framgent icke längre så helt och hållet
omöjligt, att alltsammans skulle något så när kunna
ordna sig, även utan dödens förfärliga
bistånd, helt enkelt genom förnuftets makt med
tillsats av en obetydlig, mikroskopisk rest av
godhet.

— Vad är det nu, som trycker ert hjärta,
herr Reber? frågade Cathri, oroad av hans
mystiska allvar. Ni har ju med ens blivit
riktigt sorgsen.

Conrad skakade på huvudet. — Jag är
icke sorgsen, genmälde han svårmodigt,
endast lycklig.

— Hej, vad är det åt dig, Conrad, jag tror
nästan du diktar? gäckades brandlöjtnanten.
Då skämdes han och slöt sig till kamraterna.

Men i vändningen såg han nere i dalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/clconrad/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free