Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Äventyrens vrångsida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John claudius’ Äventyr • 259
resten svart hår, vilket slängde som en man kring
hennes groteska ansikte.
I denna Liane blev fursten lidelsefullt förälskad.
Det gjorde ingenting, ty fursten blev ofta
lidelsefullt förälskad i många underligheter.
Men det brukade icke räcka länge — från några
timmar till månader. Aldrig år, knappast årstider.
Och så antogs också nu skola bliva förhållandet.
Men förhållandet blev helt annorlunda, förhållandet
blev ett förhållande, ett verkligt förhållande.
Dock, ännu gjorde det ingenting, det hölls på
avstånd, det hela, och den furstliga bilen susade blott
i hemlighet och med övertäckt kronplåt längs de breda
chausséerna till den främmande staden.
Det blev värre.
Det hände, att det välkända, chokladfärgade
karosseriet dolde Liane på väg till själva Waldenbourg.
Det hände att i all hemlighet plötsligt ett mystiskt
extratåg rangerades och stod med ångan uppe vid
någon obetydlig gränsort. Ja, varietédivans lilla person
befann sig ibland i Langen, i slottet i Langen.
Det skulle bliva ännu värre, mycket värre.
Fursten var icke längre ung, han var helt enkelt
gammal, men ytterst ungdomlig. Han var fyllda
sjuttio år.
För att göra en lång historia kort — en dag
flyttades tribunvidundret för alltid till Waldenbourg.
Fursten, som dock hittills bibehållit sina
själsförmögenheter klara, tycktes med ens börja gå i barndom.
Hans seconda primavera var ett bedrägligt sken.
Äventyrets vrångsida anade han icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
