- Project Runeberg -  John Claudius' äventyr : en rapsodi /
17

(1923) [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Mot döden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jolin claudius’ Äventyr

17

— Gental, upprepade jag meningslöst, Gental...
Och jag erinrade mig att någon sagt, att banan icke
hörde till Vagon de Litkompaniets linjer och därför ej
förde restaurangvagn.

Vad det var likgiltigt! Jag skulle aldrig mer —
gudarna vare lovade! — behöva öppna munnen för att
äta, äta och tugga, tugga, svälja, tugga och svälja fyra,
fem gånger om dagen. Inte heller vakna, bada, borsta
tänder, kammas, rakas, klädas på — å, vilken vila!

Jag öppnade hastigt kappsäcken och tog mellan
skjortor och halsdukar en revolver, som jag snabbt
stoppade i min högra byxbakficka. Därpå satte jag
mig och väntade.

Tåget hade ytterligare ökat farten. Vagnen rullade
lätt som en båt i böljande sjö, och smällarna vid
skenskarvarna kommo oftare. Jag stirrade, utan att tänka,
i taket, till sist låtande ögonen vila vid nödbromsen,
vars lilla blysigill vippade fram och tillbaka under
handtaget.

Var och en som läser detta måste förstå, att
månader fört mig till ögonblickets apatiska stämning, att
år lågo bakom denna stämningsbeslut och att ett helt
liv uppfostrat mig till detta beslut, samt slutligen
att andra liv, före mitt, kanske spunnit de trådar, som
vävts in i mitt öde. Jag satt där utan tankar, emedan
jag tänkt slut och icke längre hade några tankar kvar.

Med ens ljöd en visselsignal, så skärande skarp,
att den smärtade i min hjärna som ett knivhugg.
Samtidigt väste alla luftbromsarna så vagonggolvet
darrade och ett par av glödlampornas glober sprungo
sönder. Tåget liksom hackade längs skenorna i små hopp
och efter endast några meter hade det stannat. Men;
2. — Berger, John Claudius’ äventyr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/claudius/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free