Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställd af den förklaring han sjelf gifvit sig, skyndade han att
förjaga den tanke, som stört honom, fördjupade sig åter i
sina angenäma studier, i det han blott understundom uppsteg
för att på sina bibliotekshyllor taga en bok, hvarur han läste
några rader, stundom endast ett ord, och kastade honom
bredvid sig på bordet eller på golfvet och blef sålunda omgifven
af papper och böcker, hvilka han ej brydde sig om att ställa
tillbaka på sina platser, för att ej afbryta sin tankegång, då
hans dörr plötsligt öppnades och betjenten anmälde en person,
som han biand alla advokater mest aktade och som han lärt
fördelaktigt känna under sin domarebefattning.
«Hvilken lycklig slump förskaffar mig ett besök af herr
Fournier klockan fem på morgonen ?« utbrast han. «Är det
någon olycklig, som bör försvaras, eller några fattiga familjer,
som ni vill understödja med frukterna af er talang? Är det
någon villfarelse som måste utrotas hos oss; någon dygd, som
behöfver väckas i våra hjertan? ty dessa äro era vanliga
verk. Ni kommer kanske att underrätta mig om någon ny
förödmjukelse för vårt parlament? Ack, de hemliga kamrarne
i arsenalen äro mäktigare än de gamla domstolarne, som voro
samtidiga med Clovis; parlamentet har fallit till föga, och
allt är förloradt« så framt det ej snart får ledamöter, som
likna er.«
«Min herre, jag förtjenar ej edra loford,« sade
advokaten, som inträdde åtföljd af en äldre, allvarsam man, hvilken
liksom han var insvept i en vid kappa; «tvärtom förtjenar jag
hela ert tadel, och jag nästan ångrar mig, äfvensom herr
grefve du Lude, som ni här ser. Yi komma hit för att hos
er anhålla om en fristad för dagen.«
«Fristad! och undan hvem?« frågade de Thou, i det
han tecknade åt dem att de skulle sätta sig.
«Undan Pariserpöbeln, som nödvändigt vill hafva oss
till anförare, men hvilken vi undfly; det är för otäckt; synen,
lukten, hörseln och framförallt känseln lida alltför mycket;
det är för starkt.«
«Ja så, ni tycker verkligen att det är för starkt!«
svarade de Thou mycket förundrad, men utan att vilja låta
märka det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
